"Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll." skrev Astrid Lindgren om Pippi Långstrump 1947.
Det här är berättelsen om en bloggare som jag har döpt till "Influencern". Alla likheter med verkliga personer eller händelser är en ren tillfällighet.
Det är många vilda djur som får skulden för det nya coronaviruset. Vi får höra att virus börjar hos oss och att det så småningom hoppar över till er människor. Men är det verkligen vi som är problemet? Ni fångar oss, staplar oss ovanpå varandra i burar och säljer oss som mat. Är det vårt fel att virus utvecklas och frodas i den miljön?
När jag flyger över Malmö ser jag människor som går mitt på trottoaren, utan att lämna avstånd till människor de möter. Är det mitt fel? Du kommer aldrig att komma närmare mig än två meter. För mig är det naturligt att hålla avstånd, men ni människor verkar skämmas över att skapa distans. Varför gör ni det?
"Det varit ett mycket stort intresse med 276 sökanden och vi har nu gått vidare med de som vi identifierat bäst uppfyller vår kompetensprofil. Du är tyvärr inte en av dem som vi väljer att gå vidare med." [Ingen felskrivning av mig, det här är klippt direkt från svaret]
"Tack för din ansökan. Du har en imponerande bakgrund, men vi söker tyvärr en annan profil än din."
Dessa svar på mina jobbansökningar är ganska representativa. Det är tydligen inte min erfarenhet som inte räcker till eller min utbildning som är inom fel område. Det är min profil som är fel. Vad tusan är en profil?
Under hela den tid vi känt hotet från det nya Coronaviruset har allmänheten ropat på ledarskap.
Ropet har härstammat från våra djupaste rädslor och budskapet har varit enkelt: ”Gör något kraftfullt - NU!”. Vad detta kraftfulla något skulle vara har pendlat mellan två ytterligheter. På ena sidan hittar vi ”stäng ner allt” och på den andra hör vi ”håll företagen igång”.
Tänk dig att du och en kompis går genom en mörk gångtunnel en sen kväll. Mitt i tunneln blir ni överfallna av tre personer, varav den ene har en kniv. Vad är bästa sättet att använda era hjärnor i den situationen?
Ni skulle kunna gräla om vems idé det var att gå in i tunneln. Kanske skulle du hävda att kompisen borde förutsett detta redan tidigare och valt en annan väg. Kompisen skulle kunna kontra med att dina föräldrar borde lärt dig att bedöma faror redan för länge sedan.
Det pratas och skrivs mycket om vikten av att ha engagerade medarbetare och om hur man når dit. Min tes är att de flesta anställda på svenska företag i grunden är engagerade, men att dåligt ledarskap dödar engagemanget.
Om min tes håller skulle det vara bättre och smartare att sluta döda engagemanget, än att lägga massor av resurser på att bygga upp det.
Hen var arg och förbannad. Det är kanske samma sak, men det ena räcker inte för att beskriva sinnesläget. Hen var maskinställare och hade gått på sekunden om det dykt upp ett annat jobb.
Anledningen var närmaste arbetsledare, som hade för vana att gå in och justera maskininställningarna utan att prata med maskinställaren. Effekten på kort sikt blev att maskinställaren inte längre hade full kontroll, trots att det var hen som var ansvarig. Effekten på lång sikt var en maskinställare som gradvis tappade sitt engagemang och sitt intresse för jobbet.
Jag skriver om ledarskap i allmänhet och om humant ledarskap i synnerhet. På senare tid har inläggen också handlat om hur det är att söka nya utmaningar på arbetsmarknaden och lite samtidsspaning.