Logo HG 2

Det pratas och skrivs mycket om vikten av att ha engagerade medarbetare och om hur man når dit. Min tes är att de flesta anställda på svenska företag i grunden är engagerade, men att dåligt ledarskap dödar engagemanget. 

Om min tes håller skulle det vara bättre och smartare att sluta döda engagemanget, än att lägga massor av resurser på att bygga upp det.


Hen var arg och förbannad. Det är kanske samma sak, men det ena räcker inte för att beskriva sinnesläget. Hen var maskinställare och hade gått på sekunden om det dykt upp ett annat jobb.

Anledningen var närmaste arbetsledare, som hade för vana att gå in och justera maskininställningarna utan att prata med maskinställaren. Effekten på kort sikt blev att maskinställaren inte längre hade full kontroll, trots att det var hen som var ansvarig. Effekten på lång sikt var en maskinställare som gradvis tappade sitt engagemang och sitt intresse för jobbet.

Jag tror att jag ska börja en politisk karriär. Det verkar vara världens enklaste jobb, bara man behärskar den politiska retoriken. Man lovar något som väljarna verkar vilja ha, men låter bli att berätta om konsekvenserna. I opposition kan man krydda sina löften med frågan "och varför gör regeringen ingenting?". Sedan är det bara att köra på, medan ministrarna måste gå i försvar.

För tillfället kan man hämta hem enkla poäng genom att lova mer pengar till vården. Trots att vi har en högklassig och tekniskt kompetent sjukvård, har gemene man svårt att acceptera vårdköer. Den lokala vårdcentralen kan, efter ett oändligt knappande på telefonen, erbjuda dig en läkartid om en månad om du fortfarande är sjuk då. Skulle du kvickna till på egen hand innan dess och glömmer avboka besöket blir det dubbel avgift.

23 små yrväder springer runt i träningslokalen. Den yngste ska snart fylla sju och den äldste är åtta år gammal. De leker pjätt och deras 50 år äldre instruktör kan pusta ut en stund och njuta av energin i rummet.

På ett naturligt sätt undviker de att bli tagna genom att byta fart och riktning när pjättaren kommer för nära. Om de blir tagna stannar de lydigt kvar i ju-jutsuns gard-ställning och väntar på att bli fritagna av en kompis. Ett disciplinerat kaos med givna regler som accepteras av alla.

Alla sinnesintryck går rakt in i mig. Det är som om det saknas ett filter, som kan sila bort de intryck som inte tillför något för stunden. Öppna kontorslandskap är som en förgård till helvetet. Musik på lunchrestaurangen hindrar mig från att föra ett vettigt samtal. Två parallella diskussioner vid ett middagsbord tröttar ut mig mig.

I mitt huvud blir det som om en radio skulle ta in alla kanaler på en och samma gång. Ett sorl som dränker mina tankar och kväver min koncentration, min kreativitet och min kognitiva förmåga. Jag kan helt enkelt inte tänka när sinnesintrycken flödar över.

Vi står mitt emot varandra och båda vet vad som kommer att hända. Jag är 59 år gammal och har tränat ju-jutsu i knappt fyra år. Min fysiska spänst kan liknas vid en tjock ekstock. När jag faller, är det som att fälla ett träd. Han är 25 år gammal och har tränat ju-jutsu 17 år. Hans fysiska spänst är som en stålfjäder. När han faller är det som en smekning i mattan.

Jag märker att jag är rädd. Min hjärna säger åt kroppen att slappna av, men kroppen vägrar. Den vet att det här kommer att göra ont i muskler, ledband och självkänsla. Så händer det plötsligt. Jag ligger som ett streck i luften och dunsar ner i den dämpande mattan. Min känsla är förvåning, för jag upplever ingen smärta och inget obehag. Den här unge elitidrottaren, som är yngre än mina äldsta barn, behöver inte visa att han är bäst och starkast. Istället läser han av mig och anpassar sin teknik efter min förmåga.

”Jag behöver en motor som kan driva företagets förändringsprocesser”, sa chefen och frågade sedan om jag var den motorn. ”Nej, det är jag inte. Jag är bränslet som får motorn att fungera.”

Nej, nu hittar jag bara på. I verkligheten var jag motorn som hackade på med obefintligt och undermåligt bränsle i tanken. Det gick framåt men inte i den takt jag hade önskat. Vi förväntade oss att företagets förändringsmotorer skulle vara evighetsmaskiner som klarar sig utan energitillförsel. Idag hade jag gjort annorlunda.

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates