Tänk dig att du och en kompis går genom en mörk gångtunnel en sen kväll. Mitt i tunneln blir ni överfallna av tre personer, varav den ene har en kniv. Vad är bästa sättet att använda era hjärnor i den situationen?
Ni skulle kunna gräla om vems idé det var att gå in i tunneln. Kanske skulle du hävda att kompisen borde förutsett detta redan tidigare och valt en annan väg. Kompisen skulle kunna kontra med att dina föräldrar borde lärt dig att bedöma faror redan för länge sedan.
Under hela den tid vi känt hotet från det nya Coronaviruset har allmänheten ropat på ledarskap.
Ropet har härstammat från våra djupaste rädslor och budskapet har varit enkelt: ”Gör något kraftfullt - NU!”. Vad detta kraftfulla något skulle vara har pendlat mellan två ytterligheter. På ena sidan hittar vi ”stäng ner allt” och på den andra hör vi ”håll företagen igång”.
Det pratas och skrivs mycket om vikten av att ha engagerade medarbetare och om hur man når dit. Min tes är att de flesta anställda på svenska företag i grunden är engagerade, men att dåligt ledarskap dödar engagemanget.
Om min tes håller skulle det vara bättre och smartare att sluta döda engagemanget, än att lägga massor av resurser på att bygga upp det.
Hen var arg och förbannad. Det är kanske samma sak, men det ena räcker inte för att beskriva sinnesläget. Hen var maskinställare och hade gått på sekunden om det dykt upp ett annat jobb.
Anledningen var närmaste arbetsledare, som hade för vana att gå in och justera maskininställningarna utan att prata med maskinställaren. Effekten på kort sikt blev att maskinställaren inte längre hade full kontroll, trots att det var hen som var ansvarig. Effekten på lång sikt var en maskinställare som gradvis tappade sitt engagemang och sitt intresse för jobbet.
23 små yrväder springer runt i träningslokalen. Den yngste ska snart fylla sju och den äldste är åtta år gammal. De leker pjätt och deras 50 år äldre instruktör kan pusta ut en stund och njuta av energin i rummet.
På ett naturligt sätt undviker de att bli tagna genom att byta fart och riktning när pjättaren kommer för nära. Om de blir tagna stannar de lydigt kvar i ju-jutsuns gard-ställning och väntar på att bli fritagna av en kompis. Ett disciplinerat kaos med givna regler som accepteras av alla.
Jag tror att jag ska börja en politisk karriär. Det verkar vara världens enklaste jobb, bara man behärskar den politiska retoriken. Man lovar något som väljarna verkar vilja ha, men låter bli att berätta om konsekvenserna. I opposition kan man krydda sina löften med frågan "och varför gör regeringen ingenting?". Sedan är det bara att köra på, medan ministrarna måste gå i försvar.
För tillfället kan man hämta hem enkla poäng genom att lova mer pengar till vården. Trots att vi har en högklassig och tekniskt kompetent sjukvård, har gemene man svårt att acceptera vårdköer. Den lokala vårdcentralen kan, efter ett oändligt knappande på telefonen, erbjuda dig en läkartid om en månad om du fortfarande är sjuk då. Skulle du kvickna till på egen hand innan dess och glömmer avboka besöket blir det dubbel avgift.
Vi står mitt emot varandra och båda vet vad som kommer att hända. Jag är 59 år gammal och har tränat ju-jutsu i knappt fyra år. Min fysiska spänst kan liknas vid en tjock ekstock. När jag faller, är det som att fälla ett träd. Han är 25 år gammal och har tränat ju-jutsu 17 år. Hans fysiska spänst är som en stålfjäder. När han faller är det som en smekning i mattan.
Jag märker att jag är rädd. Min hjärna säger åt kroppen att slappna av, men kroppen vägrar. Den vet att det här kommer att göra ont i muskler, ledband och självkänsla. Så händer det plötsligt. Jag ligger som ett streck i luften och dunsar ner i den dämpande mattan. Min känsla är förvåning, för jag upplever ingen smärta och inget obehag. Den här unge elitidrottaren, som är yngre än mina äldsta barn, behöver inte visa att han är bäst och starkast. Istället läser han av mig och anpassar sin teknik efter min förmåga.
Jag skriver om ledarskap i allmänhet och om humant ledarskap i synnerhet. Eftersom jag undervisar i ledarskap och organisation, skriver jag också om lärarens vedemödor och om socialt hållbart ledarskap.