Logo HG

Ledarskap och Ju Jutsu, del 3: Gradera alla chefer

Jag var extremt taggad på att gradera. Efter ett års träning i Ju Jutsu Kai var det dags att byta ut det gula bältet mot ett orange. Kanske inte så märkvärdigt för den som kommit högre i graderna, men för mig var det viktigt. Så kom smällen. Två veckor innan graderingen gjorde jag en framåtrullning, Mae Ukemi, och det small till i ryggen. Egot mår inte bra när man tvingas krypa av tatamin (den mjuka matta vi har som underlag när vi tränar). Det blev ryggskott, isblåsa och stödkäpp istället för det eftertraktade orange bältet.
 
 
Däckad med påtvingat ryggläge under några dagar följt av ett långt träningsuppehåll. Då får man tid att reflektera, så jag låg där i min ynklighet och funderade över obins (bältets) betydelse. Bältet har faktiskt fler funktioner än att hålla ihop min Gi (träningsdräkt).
 
De flesta kampsporter har traditioner och ritualer som har en mer symbolisk än praktisk betydelse. Bältets färg talar om var i hierarkin du befinner dig, men det är kanske inte så viktigt i en svensk dojo (träningslokal). Vi sitter i bältesordning under hälsningsritualen, men det påverkar inte samvaron. I det gamla japan satt de lägst rankade krigarna närmast dörren och fick ta första smällen om fienden stormade in. Då var rankingen en fråga om liv eller död.
 

Bältet har en symbolisk och en praktisk betydelse

 

JJ3 400

 

Om vi bortser från symboliken har bältesfärgen två mycket viktiga funktioner i Ju Jutsu Kai. För det första ger den mig som utövare ett mål att sträva efter. Jag tränar för att nå nästa grad och det sporrar mig att anstränga mig lite extra. Jag får ett kvitto på att jag utvecklas varje gång jag graderar. Om ma
n ligger i kan man nå svart bälte 5.e dan på 17 år. Det är målstyrning när den är som bäst och den varar länge.
 
För det andra talar bältesfärgen om för omgivningen ungefär vad jag behärskar. Det innebär att en instruktör eller träningspartner hela tiden kan anpassa sig efter min nivå. Under ett träningspass ett par veckor innan ryggskottet visade instruktören (svart bälte 2.a dan) ett kast, O Goshi, med mig som uke (anfallare eler kastdocka). Det var lugnt och kontrollerat och jag fick en chans att falla rätt utan att skada mig. Jag har sett höggraderade svartbältare kasta varandra så att det tjongar i tatamin. Hela tiden anpassas teknikerna efter förmåga och vi slipper skador.
 

Vi inför ett graderingssystem för chefer

 
När jag hade hämtat mig efter ryggskottet såpass att jag kunde röra mig hyfsat utan smärta, kom den stora insikten. Vi ska naturligtvis införa ett graderingssystem för chefer. Då menar jag inte karriärstegar eller titlar. Nej, vi ska införa ett bältessystem så att alla chefer har ett personligt utvecklingsmål och att medarbetarna kan veta vilka förväntningar de kan ha på chefen. Utvecklingssamtal med en vitbältare blir lite haltande, medan utvecklingssamtal med en svartbältare är en fröjd att vara med om.
 
Bältesordningen i Ju Jutsu Kai är vit-gul-orange-grön-blå-brun-svart. Svart går sedan att gradera svart i fem nivåer, 1-5 dan. 6-10 dan är mer hedersbetonade grader som kräver ett engagemang på riksnivå utöver träningen. Vi inför ett liknande system på arbetsplatsen för att lyfta fram betydelsen av att chefer kontinuerligt utvecklar sitt ledarskap. Vi förväntar oss inte att en chef ska kunna hantera en rejäl personkonflikt förrän hen nått grönt bälte. Enkel feedback ska man klara redan på gulbältesnivå. Medarbetarna vet vad de kan få ut av chefen och chefen vet till vilka högre graderade kolleger hen kan vända sig för stöd och träning.
 
Kanske blir det svårt att övertyga chefer om att bära bälte, så vi får hitta ett alternativ. Olikfärgade kontaktlinser, kanske. Fullkomligt lysande idé, om jag får säga det själv!
© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates