Logo HG 2

Jag är introvert och uppgiftsorienterad, så låt mig slippa en del av det sociala jollret!

Jag börjar bli bättre och bättre på att undvika jobbiga situationer. Mässor, mingel och middagar med okända människor får mig att må dåligt. "Det är så spännande att träffa nya människor", säger mina extraverta och relationsorienterade kolleger. "Hur vet ni det?", frågar jag. "Ni pladdrar ju bara på om oväsentligheter."

Innan jag fortsätter vill jag bara förtydliga att det inte finns någon koppling mellan introvert och uppgiftsorienterad eller mellan extravert och relationsorienterad. Jag råkar bara kombinera personlighetsdraget introvert med en hög uppgiftsorientering. Det sociala relationsskapandet är inte så viktigt för mig.

Jag var på en mingeltillställning för en tid sedan. Gick runt bland en massa människor som stod i smågrupper och pratade. Samma rutin i varje grupp. En person höll hov och berättade en ointressant skröna ur sitt liv medan övriga lyssnade intresserat. Någon enstaka grupp diskuterade ett ämne som intresserade mig, men när jag försökte gå med i diskussionen blev jag fullständigt ignorerad. Det tog lång stund innan det blev en tillräckligt lång paus i ordflödet för att jag skulle kunna bryta in. Sedan blev jag avbruten av en extravert snackepelle som "bara måste berätta en sak", så fort jag drog in luft.

På mässor, mingel och middagar med okända människor känner jag mig som en utomjording. Jag trodde länge att jag var mindre socialt begåvad och att människor inte gillade mitt sällskap. En kompis berättade om sin egen upplevelse av samma sak. "Sitter jag vid ett långbord så är det alltid vid min plats delningen sker. På min högra sida riktas all uppmärksamhet åt höger. På min vänstra sida riktas all uppmärksamhet åt vänster." Jag känner igen mig i den berättelsen. Med åren har jag förstått att jag är lika socialt begåvad som genomsnittet i befolkningen, men att jag är allvarligt ointresserad av kallprat.

När jag hamnar bland kallpratande människor fullständigt sprutar jag ut signaler om hur ointressant jag tycker att det är. Signalerna går inte att missa, om man inte befinner sig i koma eller bra nära. Människor som bara vill prata om sig själva och som inte visar något intresse för mig, blir snabbt avkylda av min isande utstrålning och flyr.

Nej, min arena är inte folksamlingar. Min idé om social samvaro är två, tre, fyra personer som har en intressant diskussion om ett ämne som intresserar oss. Då kan jag gå igång och dessutom vara både trevlig, inspirerande och rolig (har jag hört).

Jag kan vara ett problem för chefen

Människor som är som jag kan vara ett problem för chefer. Det är vi som undviker after work och firmafester. Det är vi som upplevs som mindre sociala. Det är vi som förväntas ändra på oss, för ingen platsannons skulle någonsin söka en inåtvänd, reflekterande medarbetare som trivs bäst i sin egen bubbla.

Ett tips till den chef som har turen och modet att anställa introverta, uppgiftsorienterade människor är att acceptera oss. Låt oss få tillräckligt med tid i i den introverta bubblan och låt oss slippa minglen. Då får du en lojal, kompetent och motiverad medarbetare.

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates