Logo HG

"Men lilla gumman, vad du tar i. Har du mens eller nåt?"

Jag trodde att den tid när kvinnor betraktades som sämre chefer och företagsledare än män var över. I min inskränkta manliga femtioplushjärna spelar kvinnor och män efter samma regler. I min enfald trodde jag att vi var jämställda på arbetsmarknaden.

Visst har jag sett statistiken över löneskillnader mellan män och kvinnor, men tänkt att det snart skulle jämna ut sig. Men så pratar jag om mobbning på arbetsplatser med mina kunder och det visar sig att det fortfarande finns könsrelaterad mobbning. En artikel i Ingenjören (nr 2, 2017, medlemstidning för Sveriges Ingenjörer, http://www.sverigesingenjorer.se/) ger flera exempel på hur kvinnliga ingenjörer och ekonomer åsidosätts eller behandlas illa. Möte i bastun när gruppen består av en kvinna och flera män, är ju så oursäktligt korkat att jag skäms å hela det manliga släktets vägnar.

Jag har mött många olika typer av arbetsledare, chefer och företagsledare. Några har jag upplevt som otroligt vassa, medan andra har framstått som medelmåttor. En och annan borde kanske ha ett annat jobb, men det är ju bara min åsikt. Jag slås av hur sällan jag möter höga kvinnliga chefer som jag upplever som medelmåttor. Det verkar som om medelmåttiga kvinnliga chefer är underrepresenterade (ett sätt att på statistikmaner säga att det borde finnas fler om vi hade en jämn könsfördelning).

Kvinnliga chefer anpassar sig för att göra karriär

Några av alla de kvinnliga chefer jag har mött, har ett utpräglat manligt beteende. Nu är jag ute på tunn is och genusforskarna må förlåta mig. Manligt beteende är ett subjektivt mått som innefattar sättet att röra sig, gå, sitta och stå. Det innefattar också sättet att prata. Jag upplever alltså att en del kvinnliga chefer har varit tvungna att anpassa sitt naturliga beteende för att göra karriär. Man kan också tänka sig det omvända, att kvinnor som har ett beteende som uppfattas som manligt lättare gör chefskarriär. Båda alternativen är lika dåliga.

Jag får ofta höra att jämn könsfördelning är bra för en arbetsplats. Varken en utpräglat kvinnlig dominans eller en utpräglat manlig dominans upplevs som positivt. Men varför bär vi fortfarande med oss en föreställning om att chefer och teknikexperter på hög nivå ska vara män? Hur kommer det sig att vi kallar en tuff, kvinnlig arbetsledare för "bossig" medan hennes manlige kollega upplevs som "auktoritär".

Jag ska avsluta med ett exempel från verkliga livet, lånat från ett utbildningsmaterial om mobbning. En kvinnlig arbetsledare vid namn Lena hittade en lapp på arbetsplatsen med texten "Lena suger.". Det är mobbning men inte nödvändigtvis könsrelaterat. Under lappen hade någon skrivit "Sväljer hon också?". Finns det inga gränser för hur korkat man får bete sig på en arbetsplats och hur imbecilla värderingar man kan bära på?

Könsrollerna sitter så extremt hårt i oss, trots att Sverige enligt Geert Hofstedes forskning (http://geerthofstede.com/) är ett av de mest jämställda länderna i världen. Så tjejer tag plats och grabbar, för h-e skärp er!

 

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates