Logo HG 2

Forskning visar att när det regnar blir det vått

När man studerar på ett universitet eller en högskola, befinner man sig i toppen på en pyramid byggd av alla tidigare generationers lärdomar. Det är tack vare utbildning varje generation slipper att börja om från noll. Vi bygger istället vidare på den kollektivt samlade kunskap som människor före oss har skaffat sig och som de fört vidare genom muntlig tradition och genom att mödosamt pränta ner den i text.

Vi som undervisar är länken mellan den kollektiva kunskapen och dagens studenter. De som forskar bygger vidare på samma kollektiva kunskap och förädlar den till ny. Nästa generation kan därmed starta där den föregående lämnade av.

Det är ansvarsfullt att vara en länk mellan generationer, för det finns ju så oerhört mycket kunskap att förvalta och föra vidare. Som enskild lärare kan jag bara greppa över en oändligt liten del och redan det kan ibland kännas övermäktigt. 

Mitt specialistområde är ledarskap och organisation. Det kan låta rimligt avgränsat, men det är i praktiken oerhört spretigt. Ämneskombinationen innehåller alla tänkbara sätt att påverka människors beteenden. Jo, det är faktiskt så att även organisation, eller vi kanske skulle säga organisering, handlar om att påverka beteenden. Jag ska inte utveckla det mer här, så du får lita på mig för stunden.

Spretigt, sa jag och jag menar det. När vi studerar olika sätt att påverka beteenden kan vi nämligen hämta inspiration från psykologin, sociologin, etnologin, etologin, klassisk retorik och många, många fler ämnesområden. Vi kan söka på ord som ledarskap, beteenden, motivation, konflikthantering, förändring, gruppdynamik, målstyrning, organisation och organisering. Alla artiklar och böcker vi hittar innehåller nycklar till att påverka beteenden.

Den enorma mängden kunskap gör det både lätt och svårt att vara lärare. Å ena sidan är det inga problem att fylla en kurs, å andra sidan är det svårt att välja ut vad som ska vara med. Möjligheterna är ju i stort sett oändliga.

Tack och lov finns det människor som gjort gedigna sammanställningar.

Ett sätt att välja skulle kunna vara att plocka den senaste forskningen, men det är lättare sagt än gjort. Vetenskapligt granskade artiklar ger i regel bara små, små fragment av kunskap. Det krävs många fragment för att formulera något som är användbart för studenterna.

Nästa steg är att läsa om metastudier. Det innebär att någon har använt flera tidigare studier som forskningsunderlag och formulerat nya slutsatser. Det är lite lättare att ta till sig, men långtifrån självklart.

Tack och lov finns det människor som gjort gedigna sammanställningar av ett urval av vår samlade kollektiva kunskap. En av våra läroböcker har fler än 1600 poster i litteraturförteckningen och det skulle ta mig flera år att läsa in allt själv. Dessa läroböcker och standardverk blir min utgångspunkt när jag ska vaska fram guldkornen i den kollektiva kunskapsbanken. Visst blir  det ibland en aning förenklat och urvattnat, men det ger mig en bra överblick.

Under mina år som organisationskonsult läste jag många böcker som inte var lika vetenskapligt förankrade, men ändå relevanta och trovärdiga. Några av dem kan jag hitta i litteraturförteckningar i ovannämnda böcker, medan andra i stort sett bara består av tyckande och författarens egna erfarenheter. Detta tyckande behöver inte vara dåligt, för det är ofta baserat på egna erfarenheter, men det finns inga vetenskapliga studier som bekräftar och gör erfarenheterna generaliserbara.

Längst ner i denna lista över källor till samlad kunskap finns mina egna erfarenheter. Trots att jag gärna skulle vilja gör mina sanningar till generella utsagor, vet jag att det inte blir så bra. Mina kognitiva filter gör att mina upplevelser blir sanna för mig, men det är bara min subjektiva sanning. Alla mina erfarenheter måste kopplas till det sammanhang där jag har hämtat dem. De kan inte med självklarhet överföras till andra situationer.

Jag måste också hjälpa mina studenter att ta in kunskapen och göra den till sin.

Så här står jag nu och ska vaska fram de viktigaste delarna ur den kollektiva kunskapen och förmedla den till mina studenter. Ett alternativ är att gå den säkra vägen och låta studenterna läsa vetenskapligt granskade artiklar och rapporter. Jag kan använda föreläsningstiden till att enbart förmedla det som jag med säkerhet kan säga att vi vet. En av mina lärare när jag själv studerade ledarskap och organisation menade att det var hans roll. Han hade inga egna åsikter.

Ett annat alternativ är att utgå från en lärobok och undervisa utifrån den. Då flyttar jag bort studenterna från källorna och låter dem studera andras tolkningar av vetenskapliga artiklar och rapporter. Studenterna kommer att få en bredare bild av ämnet, men kanske inte den djupa kunskapen av hur kunskap egentligen produceras.

Jag skulle också kunna använda den mer populärvetenskapliga litteraturen, men då är jag ute i kanten på vad jag tycker att ett universitet ska förmedla. Eleverna skulle få mer praktiska verktyg med sig ut i yrkeslivet, men förmågan att kritiskt granska och utvärdera påståenden skulle inte tränas upp i tillräcklig utsträckning.

Min roll som kunskapsförmedlare mellan olika generationer stannar inte vid att välja litteratur. Jag måste också hjälpa mina studenter att ta in kunskapen och göra den till sin. Studenterna måste bli medvetna om att begreppet "forskning visar att" alltid måste granskas noga. En del författare vågar knappt skriva en enda rad utan att hänvisa till forskning och påfallande ofta mynnar det ut i meningar av typen "forskning visar att när det regnar blir det vått". Det är inte forskarnas fel att deras hårda arbete reduceras till enstaka meningar av vissa författare, men som läsare blir jag störd när rena självklarheter ikläds en akademisk skrud. 

Min undervisning blir en ständig balansgång mellan att förmedla det jag vet och att utveckla det jag tror. Hur långt kan jag gå när jag ska hjälpa studenterna att skapa praktisk nytta av sina kunskaper? Ska jag över huvud taget göra det, eller ska jag överlåta det till framtida arbetsgivare. En av föreläsarna när jag läste till civilingenjör på LTH för nästan ett helt yrkesliv sedan sa ungefär så här: "Vi utbildar inte civilingenjörer. Vi utbildar civilingenjörsämnen och sedan är det upp till er första arbetsgivare att göra er till civilingenjörer.".

Jag vill inspirera studenterna till att bli framtidens utövare av ett socialt hållbart ledarskap.

Inom ingenjörsyrket bäddas vi gärna in i villfarelsen att det finns något som är rätt och något som är fel. Vi stoppar in parametrar i en beräkningsmodell och får ut ett svar. Samma parametrar i samma beräkningsmodell ger alltid samma resultat. Antingen håller konstruktionen eller så håller den inte. När vi har med människor och deras beteenden att göra är det en helt annan sak. Där finns inga rätt eller fel, bara oändligt med alternativ varav vissa är bättre än andra i en given situation.

En viss typ av organisation eller en viss typ av ledarbeteenden ger olika effekt på olika människor. Ibland ger ett och samma ledarbeteende olika effekt vid olika tillfällen på en och samma medarbetare. Det är extremt situationsberoende. Beröm brukar till exempel vara bra och motiverande, men upplevs det som oförtjänt får det ibland motsatt effekt.

Så hur ska jag förbereda studenterna för en framtida ledarroll på ett så bra sätt som möjligt? Jag vill ge dem kunskap och förmågan att kritiskt granska all denna samlade kunskap. Jag vill ge dem förmågan att omsätta kunskapen till praktisk nytta redan första dagen på första jobbet efter examen. Jag vill inspirera dem till att bli framtidens utövare av ett socialt hållbart ledarskap.

Vad ska jag plocka fram ur generationers upparbetade kunskap? Ska jag filtrera kunskapen genom min egen erfarenhet, trots att jag inte riktigt vet vad jag vet och vad jag bara tror? Det finns ju en uppenbar risk att jag förbereder studenterna för ett yrkesliv som tillhör min generation, men som inte kommer att motsvara det yrkesliv de är på väg ut i. 

Hur ska jag agera som kursledare och lärare? När jag genomförde ledarskapsutbildningar som organisationskonsult, lärde jag mig snabbt att kursutvärderingen blev bättre om kursen var underhållande. Det gällde att regissera "föreställningen" och pumpa in mycket energi i deltagarna i slutet av kursen. Gjorde detta också att de lärde sig mer? Jag vet inte, men det ökade mina möjligheter att sälja in nästa uppdrag.

Jag tror att den glöd jag som lärare förmedlar är minst lika viktigt som den paketerade kunskap jag överlämnar. 

Den bästa läraren jag har träffat på under många år i universitetsmiljö heter Conny. Om du träffar en civilingenjör som har läst väg- och vattenbyggnad i Lund från slutet av 1970-talet och framåt, så fråga om hen haft Conny. Du kommer att få se något drömskt i ögonen och höra något i stil med "han var bra". Conny undervisade och undervisar fortfarande (tror jag) i geologi. Killen brinner för diabas, gnejs och mineraler. Men han brinner också för att undervisa. Det finns en enorm glädje i honom och den smittar av sig. En kort kurs i början av en 4,5 år lång utbildning sitter kvar i mig efter nästan 40 år. Jag är inte ett dugg intresserad av geologi, men jag undrar fortfarande vad det är för bergart och mineral i varenda sten jag plockar upp. Tack vare Conny.

Jag tror att den glöd jag som lärare förmedlar är minst lika viktigt som den paketerade kunskap jag överlämnar. Om mina studenter kommer att organisera sina företag som en maskinbyråkrati eller som en matris spelar ingen roll. Om de utövar ett transformerande eller ett auktoritärt ledarskap spelar heller ingen roll. Det som spelar roll är att de hela tiden tänker på att människor ska må bra, företaget ska gå med vinst och planeten ska läka. Kan de utöva sitt ledarskap på det sättet är jag nöjd.

Därför kommer jag att uppmuntra studenterna att läsa 800 sidor litteratur, skriva tre artiklar om ämnet, göra en fallstudie i grupp och svettas över en hemtenta. Jag kommer att inspirera, provocera och säkerligen irritera. När de efter några år i yrkeslivet träffar på en nyexad kollega och frågar "hade du Torbjörn", vill jag att de ska få se något drömskt i ögonen och höra något i stil med "han var bra".

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates