Logo HG 2

När blev sociala medier asociala?

Jag tror inte att det finns en enda lärare eller konsult med ledarskap som specialitet som aldrig har hänvisat till feedbacktrappan. Den trappa som beskriver reaktioner på feedback, du vet förneka-försvara-förklara-förstå-förändra. Vi pekar på den när våra adepter, elever eller kunder inte vill ta till sig våra kloka lärdomar eller råd.

Under pandemin har det blivit tydligt att det saknas ett nedre trappsteg som vi skulle kunna kalla för förinta. Det är det trappsteg nästan alla hamnar på när man ber dem hålla avstånd. De tittar på en med mord i blicken, innan de långsamt kravlar upp till förneka. En ganska märklig reaktion med tanke på att det är både feedbackgivarens och feedbackmottagarens liv och hälsa som står på spel. Det hade varit rimligare att få ett tack.

Den där underliggande attityden som säger "du ska inte tro att du kan uppfostra mig" trodde jag i min enfald hörde tonårstiden till, men nej. Den finns även i vuxen ålder. När väl den här tanken började gro hos mig och arbeta för sig själv i bakhuvudet, såg jag förinta oftare och oftare. Den plats där förinta verkar häcka som bäst är i sociala medier. Varje liten antydan till avvikande åsikter möts av förinta.

I sociala medier, eller vi möjligen skulle döpa om dem till asociala medier, finns en hel släkt av förinta. Det är som om en ond mutation av feedbacktrappan slagit klorna i Facebook, LinkedIn och alla andra virtuella mötesplatser. Nerifrån och upp möts vi av förinta-förfölja-förakta-förbanna-förlöjliga. Det är bara att anmäla en avvikande åsikt, så drar hela feedbackapparaten igång. En gammal kompis råkade ut för en figur som önskade att IS skulle våldta både henne och hennes barn. Själv har jag blivit idiotförklarad men det känns väl ändå rimligt. Det krävs ju en idiot för att känna igen en annan.

Den politiska retoriken lämnar allt oftare den goda diskussionen och går över till den mörka sidan där invektiven haglar. Politiska motståndare har inte bara underliga åsikter, de är dessutom skyldiga till precis allt elände som drabbat människan sedan vi levde i grottor. Personangreppen har ersatt diskussionen om samhällsutveckling och den värdighet jag skulle förvänta mig av landets ledning och opposition lyser med sin frånvaro.

Som schimpanser

Kan det vara så att vi som art håller på att retardera snarare än utvecklas? Håller vi på att sjunka tillbaka ett primitivare stadium? Är vi på väg att bli som schimpanser, som löser alla meningsskiljaktigheter med våld? Det skulle vara tråkigt, för även om vi upplever mycket elände i världen, har vi aldrig haft det så bra som nu. För 50 år sedan fanns det fortfarande bostäder med utedass. För 40 år sedan hade vi inte dagens nolltolerans mot mobbning i skolan, för pojkar är pojkar som man sa. För 30 år sedan skickade vi fortfarande runt information i pappersformat med en cirkulationslista. Var man senast anställd fick man inbjudan till julfesten i februari.

Nu kanske vi inte får ha det bättre än någonsin så länge till. Nästa generation kan mycket väl få uppleva att ekosystemet kollapsar, men det är inte det vi ska prata om nu, utan om den obehagliga samtalston som grasserar i sociala medier. För om vi kan förinta-förfölja-förakta-förbanna-förlöjliga när vi gömmer oss bakom ett tangentbord, är kanske steget inte så lång till att skruva upp samtalstonen även öga mot öga. Tar vi med schimpansbeteendet även in på jobbet, så blir det snart inte tal om medarbetarskap och tillit. Då blir det istället härskartekniker och verbala angrepp som råder - det vill vi inte. Åtminstone vill inte jag det.

Så vad är lösningen? Till att börja med måste vi kanske lägga in en fördröjning i kommentarsfälten. Jag vill inte att en moderator ska gå in och peta, utan bara ha en fördröjning. "Ditt inlägg ligger och väntar på att du ska kyla ner en aning. Om 12 timmar kommer du att få möjlighet att släppa loss ditt tjudrade svar i en diskussionstråd om du identifierar dig med din e-legitimation."

Var snäll, det räcker långt.

Nästa steg blir att vrida samhällsnormen bort från schimpansbeteendet så att vi blir mer lika bonobon. Denna goa lilla primat ser ut som en mindre variant av chimpans, men har ett helt annat sinnelag. Den löser inte konflikter med våld. Den löser konflikter med sex. Bråk inom gruppen => sex. Bråk mellan grupper => sex. Inget att hitta på för stunden => sex. Huruvida partnern för tillfället är av samma kön eller av motsatt kön spelar ingen roll. Det verkar alltid finnas anledning till att kopulera. Frivilligt. Jag vet inte om en bonobo ibland säger nej och hur det i så fall uppfattas. Är det någon bonobo som skulle känna sig avvisad löses det förmodligen med sex.

Nu förespråkar inte jag ett fullständigt fritt kopulerande i konferensrummen. Så långt behöver vi nog inte gå. Jag tror inte heller att vi ska försöka minska spänningarna på sociala medier med den här metoden. De som skickar bilder av sina privatare delar brukar nämligen inte bli så uppskattade. Men jag skulle vilja ha en bonoboknapp som säger "jag håller inte med dig just nu, men jag ska ta mig en allvarlig funderare och återkomma när mitt blodtryck har gått ner".

Mer vänlighet och mer nyfikenhet på andras synpunkter. Mer avståndstagande fysiskt och mindre avståndstagande mentalt. Det är inte så svårt att vara en god medarbetare och en god medmänniska, Behandla andra människor som de vill bli behandlade, utan att hålla med dem om alla tokigheter som snurrar i deras underutvecklade hjärnor. Nej, jag bara skojar. Var snäll, det räcker långt.

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates