Den som är väldigt inflytelserik måste också vara väldigt klok

Skriv ut

"Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll." skrev Astrid Lindgren om Pippi Långstrump 1947.

 


 

Det här är berättelsen om en bloggare som jag har döpt till "Influencern". Alla likheter med verkliga personer eller händelser är en ren tillfällighet.

I grunden är en influencer en person som på ett eller annat sätt påverkar andra. Vi är därmed alla influencers från och till. På senare år har begreppet influencer kommit att benämna en yrkesgrupp av påverkare som samlar följare. De bloggar, vloggar, gör podcaster och syns i media på olika sätt.

Den påverkan en influencer gör kan röra relativt oförargliga saker som att marknadsföra en viss typ av smink eller något varumärke. Influencers kan också påverka val, förstöra karriärer och sprida desinformation. Det är alltså en yrkeskår man bör se upp med och vars påståenden måste granskas kritiskt. Varje gång! 

En tänkbar svensk översättning av ordet "influencer" skulle kunna vara "influerare". Jag har också sett  begrepp som påverkare, opinionsbildare och trendskapare.

Hen, hens och henom används genomgående i berättelsen, för jag vill inte ge min bloggare som heter Influencern ett kön eller ett genus. Det är en människa, precis som du eller jag. Ingen hudfärg, ingen etnicitet, ingen religion. Bara en människa med fel och brister. Möjligen en större förmåga att formulera sig i skrift än allmänheten, men det är ju bara en träningssak.

Torbjörn


Influencern vaknar vanligtvis vid en tid när de allra flesta redan har börjat jobba. Hen sträcker sig alltid först efter surfplattan, för att kolla statistiken för det senaste inlägget. Inte illa, tänker hen om hen får se 25000 visningar, 1175 likes och över 400 kommentarer. Det kommer att bättra på reklamintäkterna. Inte bra, tänker hen om responsen understiger kravet för att attrahera annonsörer på bloggen.

I början hade hen inte tänkt så mycket på intäkter. Bloggen och debattartiklarna gav en kick för varje klick. Det blev som en berusning hen inte ville vara utan. Vissa dagar hade hen kollat statistiken fler än 100 gånger. Like, like, kommentar, like. Hen tänkte ibland att det kunde liknas vid ett missbruk, men slog snabbt bort sådana idéer. Bara kul att folk gillade det hen skrev.

För länge sedan hade hen skrivit om saker som intresserade henom och om saker som hen tyckte var upprörande. Det hade inte så stor betydelse vad omvärlden tyckte, utan det här var Influencerns egna tankar. Hen märkte så småningom att interaktionerna med bloggen blev större ju elakare och mer provocerande hen skrev. Gradvis blev inläggen därför skarpare och formuleringarna mer provocerande. Hen hade blivit en klickjägare.

Första gången hen blev intervjuad av en tidning, förstärktes hens känsla att det var de elaka och insinuanta formuleringarna som gav mest uppmärksamhet. Kunde blogginläggen generera en bra tidningsrubrik eller uppmärksamhet på många sociala medier fick hen hur mycket uppmärksamhet som helst. Det var då hen började resan mot kändisskapet. Om alla antingen älskade eller hatade henom, så skulle alla efterfråga hens åsikter. Varför begränsa sig, tänkte hen. Alla är väl bättre än några.

Kändisskapet är berusande

Hen är på gott och ont kändis nu. Inte känd för att ha åstadkommit något, utan känd för att vara känd och provocerande. Kändisskapet är berusande. Hen får uppmärksamhet och kan gå förbi andra väntande i krogköerna på Stureplan. När hen går på stan kan hen känna blickarna. Folk stirrar ett kort ögonblick, slår sedan bort blicken och hen kan höra dem säga "var inte det där hen som...". I början var det besvärande, men nu har hen vant sig.

Det är värre med människor som går till angrepp. En gång när hen sin vana trogen gick förbi krogkön på Stureplan och förväntade sig att bli insläppt, var det en man som tog tag i henom och skrek "vem f-n tror du att du är". Det hade slutat med att angriparen placerade en knytnäve mitt i ansiktet på henom. Ingen i kön lämnade sin plats eller försökte hjälpa. Hen hade aldrig känt sig så ensam och utelämnad.

Bara några timmar senare kunde hen se dussintalet delade videosnuttar över sin förnedring på olika sociala medier. Alla inlägg hade tusentals likes och inte en enda kommentar tog hens parti. Hen hade blivit precis så hatad som hen hade önskat. Hens blåslagna ansikte hade prytt löpsedlarna tillsammans med rubriken "Känd influencer misshandlad. Försökte gå före i krogkön.". Det gjorde ont, både i ansiktet och i själen. Mest i själen.

Självklart hade nästa blogginlägg handlat om den hemska upplevelsen, men ur hens eget perspektiv. "När intellektet inte räcker tar nävarna vid", blev den rubrik hen satte själv och reaktionerna höll på att sänka servern som huserade hens blogg. Tusentals kommentarer, varav de flesta tyckte att hen hade förtjänat att få stryk. Influencern mådde mer illa av följarnas hat än av den fysiska misshandeln.

Det är ofta bättre att kritisera än att berömma

Nej, livet som proffstyckare är inte så glamouröst som många tycks tro. Det är ett hårt arbete, även om arbetsdagen är kort. Efter att ha kollat läget på senaste inlägget och på bankkontot, måste Influencern varje dag ta tempen på den allmänna debatten. Vilka frågor är det som diskuteras och vilka åsikter är det som är förhärskande? Vilka kändisar är heta och vilka är ute i kylan.

När dagens spaning är gjord fortsätter det hårda arbetet för Influencern. Hen ska då besluta sig för vilken åsikt som ska föras fram idag. Det är ofta bättre att kritisera än att berömma, så i politiska spörsmål är det säkrast att följa oppositionen. Den politiska oppositionen är som bekant alltid kritisk till sittande regering, oavsett vad den hittar på. Gör den fel ska detta naturligtvis påtalas och gör den rätt så kritiserar man den för att åtgärden är för sen, för tidig, för lam eller för stark. Det går alltid att kritisera något eller ännu hellre någon.

Politiker är för övrigt en lika märklig samling påverkare som bloggare, vloggare, podcastare och andra. Ständigt i aggressivt argumenterande eller i defensivt försvarande. Till synes debatterande det ena eller andra, försöker de verka ansvarsfulla och kloka. En gång i tiden var de säkert det, men sedan tog makthungern över. För karriärpolitikern är varje ord riktat till potentiella väljare. Tyck om mig, gilla mig, rösta på mig.

Om man som bloggare eller vloggare är påläst, vilket inte alltid är fallet, gör man som politikerna och lägger fram ett eget förslag. Det behöver inte backas upp med några argument, för om man bara skriver att "det säger ju sunt förnuft" kommer många av ens följare att känna sig manade att hålla med. De har ju alla en övertro till sitt eget sunda förnuft.

Om man istället är så där lagom ignorant som folk är mest, går det att föra fram åsikten att "det är dags att göra något". Det finns knappast något område som någon inte tycker är eftersatt. Vården, skolan, hemtjänsten, polisen, skattetrycket, arbetslösheten, tiggarna, invandrarna, Lidingöborna eller hundägarna borde gör mer, göra rätt eller göra annorlunda. Listan kan göras oändlig och det är bara att plocka något från alla andra missnöjesyttringar som cirkulerar i samhället.

...en vanlig kappvändare som skriver det folk vill läsa.

Några bloggare och krönikörer råkar vara journalister och chefredaktörer. De startade säkerligen sin bana med drömmar om att göra granskande reportage som skulle förändra samhället. Nu sitter de och kämpar om läsarsiffrorna, så det gäller att sticka ut och få klick eller sälja lösnummer. Sedan många år har de gett upp hoppet om att skriva problematiserande, diskuterande och debatterande artiklar. Nu gäller det bara att ha en rubrik som får spridning på sociala medier, utan att för den skull skrämma bort de få pappersprenumeranter som finns kvar.

Nåväl, i den här berättelsen är Influencern varken journalist, politiker eller påläst. När hen någon gång läser en bok är den alltid skriven av en känd författare och syftet med läsningen är att såga både boken och författaren med fotknölarna. Med lite tur får författaren ett genmäle publicerat i någon kvällstidning och då får originalinlägget massor av nya likes, gillande kommentarer och hatfulla påhopp. Sådant är bra för affärerna.  

Influencern är alltså bara en vanlig kappvändare som skriver det folk vill läsa. Hen påminner lite om inspirationsföreläsare som gör karriär på att lura publiken att tro att den är klokare än genomsnittet. 

Dessa föreläsare har alla samma knep. De berättar på ett underhållande sätt saker som alla i publiken redan vet, men som de tror att ingen annan än de själva och föreläsaren har kommit på. När de lyssnar på den roande och föga informativa föreläsningen, kommer de att uppfyllas av självtillit eftersom de redan visste det som föreläsaren, men ingen annan, vet. I pausen köper de föreläsarens signerade bok och tar en selfie att lägga ut på sociala medier. Boken hamnar på nattygsbordet för att så småningom arkiveras oläst i bokhyllan, där alla besökare kan se den.

Influencern tillämpar en teknik som påminner om den som används av föreläsare. Hen påstår antingen något som väldigt många håller med om, eller så påstår hen något som väldigt många inte håller med om. Nyckelorden är väldigt många. Om tesen som drivs i bloggen eller i podcasten är sann, trovärdig eller falsk spelar ingen roll. Det enda den inte får vara är okontroversiell eller intetsägande. Folkbildning får andra ägna sig åt, tycker Influencern.

 Vi letar efter bekräftelser på våra egna åsikter

I likhet med andra proffstyckare i världen tar Influencern inget som helst ansvar för konsekvenserna av sitt influerande. Tonårsbloggare känner sig aldrig ansvariga för unga kvinnors utseendefixering och anorexi. Medelåldersbloggare känner inget som helst ansvar för att vuxna människor faktiskt tror på de påhittade teserna som drivs. Genererar det klick att påstå att en viss tjänsteman i en utpekad myndighet spelar rysk roulett med medborgarnas liv, så skriver bloggaren det eller framför det i en podcast. Att det sedan är fullständigt fel spelar ingen roll. Det är inte tyckarens problem.

Folk i allmänhet är fullständiga idioter, tänker Influencern ofta när hen skriver sina inlägg. Har jag fel får de väl kommentera under artikeln, resonerar hen. När det sedan kommer kommentarer får hen rätt i sitt antagande att folk i allmänhet är fullständiga idioter. Hen tänker inte på sin egen roll i den kollektiva idiotin. Influencern förstår inte att det är hens okritiska torgförande av myter som bidrar till allmänhetens okunskap. Hen inser inte vilken enorm påverkan hen har och vilka oerhörda skadeverkningar detta kan leda till.

Hela bloggindustrin bygger på en märklig svaghet i människans konstruktion. Svagheten kallas bekräftelsebias och den gör att vi letar efter bekräftelser på våra egna åsikter. Kan Influencern leverera en sådan bekräftelse, blir vi stärkta i vår redan starka övertygelse och sprider inlägget. Vi känner oss lite smartare än genomsnittet och kan fortsätta leva med våra villfarelser. När vi läser en rubrik som stämmer med våra egen syn på saken, kommer vi att lösa artikeln välvilligt.

Skulle Influencern däremot leverera motsatsen till våra egna övertygelser, händer det omvända. Vi läser artikeln och letar efter fel, för vår egen åsikt vill vi ogärna ompröva. Det känns för jobbigt, så istället skriver vi en syrlig kommentar och sågar skribenten. Hen har ju inte bara fel, hen är ju faktiskt fullständigt dum i huvudet. Blir vi riktigt upprörda önskar vi skribenter en snar död i fruktansvärda plågor. I de sociala mediernas värld ger även detta en spridning, så genom att käfta emot i kommentarsfältet sprider vi paradoxalt nog den åsikt vi inte håller med om. Smartare än så är vi inte.

Vad har hen själv bidragit med? Förmodligen ingenting.

Ibland kan Influencern bli skrämd av sin egen förmåga att påverka. Hen undrar om de drev mot enskilda personer som hen startat har gått överstyr? Det finns stunder hen önskar att hen varit mer som Hans Rosling, den numera bortgångne svenske superinflueraren. Han var klok, påläst och ville bidra till en bättre värld. Vad har hen själv bidragit med? Förmodligen ingenting.

När Influencern nu sitter framför tangentbordet och filar på nästa inlägg, kan hen inte släppa tanken på Rosling. Måste man vara klok om man är inflytelserik? Har man ett speciellt ansvar om människor faktiskt tror på det man skriver eller säger? Har allmänheten verkligen svårt att se skillnad på den som verkligen vet något och på den som bara tycker?

Influencern fastnar mitt i skrivandet och en oroande tanke börjar få fäste i henom. Är hen bara en tyckare eller är hen en klok kunskapsspridare? Får hens blogg läsarna att tänka efter eller löser läsningen bara ut någon form av primitiv respons? Skapar hen hat, rädsla eller insikter när hen för fram sina åsikter?

Långsamt börjar insikten komma till henom. Hen utövar en form av ledarskap utan att vara chef. De känslor och kanske också beteenden som blir resultatet av hens skrivande kan vara kreativa eller destruktiva. Hen har aldrig någonsin tänkt tanken på att hen påverkar någon aktivt. Läsarna är följare, så mycket förstår hen, men att begreppet följare skulle vara något större än att bara följa bloggen har aldrig slagit henom in.

Hen tänker på alla påverkare som lett sina följare in i döden. Religiösa sektledare som uppmanat till självmord eller våldsdåd för att tillfredsställa någon ogripbar gud. Politiska ledare som uppmanat till krig för några kvadratkilometer landremsa. 

Influencern funderar på alla följare som blint har följt sina ledare utan att reflektera eller våga protestera. Mobbarna som har plågat den svagaste individen, anförda av klassens kung. Ungdomarna som snattat bara för att få vara en i gänget. Kvinnor som slagits sönder och samman av sina män, men som inte vågat eller kunnat protestera mot familjens alfahanne. 

Insikten kramar henom och det känns som om trycket i bröstet aldrig ska släppa. En påverkare, vilket Influencern är, måste vara klok. Ju mer inflytande, desto mer klokhet. Allt annat är destruktivt och farligt. Klok och snäll, tänker hen. Det är en bra kombination. Själv känner hen sig varken klok eller snäll. Tvärtom. Oklok och elak har varit hens signum under så många år att hen inte vet om hen kan ändra på sig.

Inte bara vara bränsle för hat och ångest, utan bli en helande kraft.

Kommer hens följare att acceptera hens nya jag, undrar Influencern. Orkar de läsa genomarbetade och faktakollade artiklar eller är hen för evigt fast i ett träsk av provocerande och faktafria blogginlägg? Kan hen ta sitt kändisskap och skapa något nytt? Bli en ny människa och för första gången i sitt liv tillföra något till andra människor. Inte bara vara bränsle för hat och ångest, utan bli en helande kraft.

Hen skriver ner sina tankar och kan inte låta bli att skratta åt sig själv när hen läser vad hen har skrivit. Värst vad jag har blivit präktig, tänker hen. Undrar om det är någon form av ålderskris. Hen ser en film framför sig när hen går i vatten upp till anklarna och kommer längre och längre bort från land. Plötsligt öppnar sig ett bråddjup och hen sjunker djupare och djupare. Om gamle Freud hade levt skulle han säkert kunnat göra något av den filmen, tänker Influencern. Jag är på väg att bli en djuping.

Nej, det här duger inte, tänker Influencern. Hen öppnar ett nytt dokument, funderar en stund och skriver sedan rubriken till nästa blogginlägg "Den som är väldigt inflytelserik måste också vara väldigt klok". 


 
Längre än så här får vi inte vara med i Influencerns berättelse. Kanske lyckas hen bli en bättre människa och tillföra något till mänskligheten. Kanske blir det en flopp som gör att hen återigen blir den provocerande och elake bloggaren. Vi få se.
Tags: