Logo HG

I Coronahotets tid ropar vi på ledarskap

Under hela den tid vi känt hotet från det nya Coronaviruset har allmänheten ropat på ledarskap.

Ropet har härstammat från våra djupaste rädslor och budskapet har varit enkelt: ”Gör något kraftfullt - NU!”. Vad detta kraftfulla något skulle vara har pendlat mellan två ytterligheter. På ena sidan hittar vi ”stäng ner allt” och på den andra hör vi ”håll företagen igång”.

Nu är det inte så konstigt att det finns olika åsikter om vad som är bäst i rådande läge. Ingen sitter ju med facit eller några färdiga svar. Det här är svårt. Samtidigt är det lite märkligt att de enda som inte är tvärsäkra, är de som sannolikt har bäst kompetens i frågan. De frispråkiga tyckarna verkar inte tvivla, för de vet.

Det som kännetecknat de mest högljudda roparna är bristen på eftertanke, argument och konsekvensanalys. ”Det fattar väl alla utom våra fega politiker”, verkar vara det enda argument som behövs. Möjligen förstärkt med det stödjande argumentet "för så gör alla andra länder". Tyckarna vet bäst.

Det är inte heller så konstigt att vi ropar på ledarskap, för det här är ingen situation som varje individ kan reda ut själv. Men det är lite märkligt att vi som normalt föredrar ledare som lyssnar och som fattar ordentligt genomtänkta beslut, nu ropar efter kraftfulla och auktoritära ledare som fattar snabba, snabba, snabba beslut. Det stämmer inte med den ledarskapskultur vi normalt förespråkar.

Kanske hittar vi förklaringen till denna avvikelse om vi dyker ner i de vindlande skrymslena i hjärnan. Vi kan nog med visst fog hävda att våra djupaste och starkaste drivkrafter är överlevnad och fortplantning. Som art har vi på bara 200 000 år tagit oss till toppen av näringskedjan. Vi är alla ättlingar till överlevarna som lyckades fortplanta sig och det har säkert satt sina spår. Vi reagerar snabbt och utan att tänka när livet är hotat och vi vill att våra ledare ska agera likadant. Det är rätt och ändamålsenligt när hotet är ett rovdjur eller en fientligt sinnad artfrände, men det är inte lika ändamålsenligt när hotet är ett virus och en pandemi. Då krävs det eftertanke och konsekvensanalyser.

Kraftfulla ledare lindrar vår ångest, tillfälligt

Ett kraftfullt och snabbt agerandet hos våra ledare lindrar vår ångest. Vi får en känsla av att ha situationen under kontroll, men det kan vara ett bedrägligt lugn. Det får tanken att stanna upp, när den som bäst behöver fortsätta att tänka på nästa steg. I början av Coronakrisen var det därför många som tyckte att regeringen agerade för långsamt. Ropen skallade med bland annat krav på stängda skolor och det tog ett tag innan kriskommunikationen hittade en fungerande form. Vi behövde alla få kunskap om spridningskurvor, flockimmunitet och vad skulle innebära att låta en miljon föräldrar vara hemma med sina barn, innan talkörerna slutade eka.

Långsamt började vi ta in information och ny kunskap. Kanske var dödligheten inte så hög som vi trodde från början och dessutom verkade de flesta influensers, journalister, debattörer och tyckare på sociala medier inte tillhöra riskgruppen. Under ett kort ögonblick var debatten sansad, tills den plötsligt slog över åt andra hållet. Shit, det här kommer att påverka vår ekonomi, vår levnadsstandard och våra jobb. Ny ångest och nya krav på supersnabba åtgärder. Vid det här laget hade kriskommunikationen kommit igång och förfinats, så ledarna stod inte längre svarslösa.

Den stora allmänheten fortsätter dock att vara homo sapiens som vill ha snabba åtgärder så snart rädslan slår till. Vi kommer att fortsätta misstro experter som föreslår åtgärder, men som inte kan tala om exakt när eländet är över. Det vi vill ha är ledare som tittar oss i ögonen och tvärsäkert talar om hur läget är. Vi söker ledare som agerar kraftfullt, för det sitter djupt i oss att det är vad ledarskap handlar om. Vi blir som små barn som tittar på mamma och pappa för att kolla om de ser oroliga ut. Står de stadigt blir vi själva lugna, även om anledningen till deras stadighet är att de är fastfrusna av skräck.

Det ledarskap vi vill ha är inte det ledarskap vi behöver

Nu behöver jag gå över till lite spekulerande för att kunna fortsätta artikeln. Det här resonemanget kan mycket väl vara fel, men jag tror att vi just nu har det ledarskap vi behöver. Det är inte det ledarskap vi vill ha, för det här lite luddiga och eftertänksamma ledarskapet lugnar inte vår ångest. Men det är inte ångesten som kanske kommer att döda oss, det är viruset och dess skadeverkningar på samhället. Vi behöver inte snabba beslut och ett spelat kraftfullt ledarskap. Istället behöver vi ledare som lyssnar på experter snarare än på gemene man, som analyserar och som fattar rätt beslut. Ja just det, inte snabba beslut utan rätt beslut.

Missförstå mig inte nu. Även genomtänkta och konsekvensanalyserade åtgärder kan vara extremt kraftfulla och genomföras snabbt. Men vi har nog inte råd med kraftfulla åtgärder som inte har effekt. Med tanke på insatsen är jag därför jätterädd för de människor som förespråkar snabba åtgärder. Alltför snabba åtgärder tenderar att vara ogenomtänkta och vi får nog inte en andra chans om vi fattar fel beslut.

Tags: ,
© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates