Logo HG 2

Den introverta bubblans ofantliga njutning

Alla sinnesintryck går rakt in i mig. Det är som om det saknas ett filter, som kan sila bort de intryck som inte tillför något för stunden. Öppna kontorslandskap är som en förgård till helvetet. Musik på lunchrestaurangen hindrar mig från att föra ett vettigt samtal. Två parallella diskussioner vid ett middagsbord tröttar ut mig mig.

I mitt huvud blir det som om en radio skulle ta in alla kanaler på en och samma gång. Ett sorl som dränker mina tankar och kväver min koncentration, min kreativitet och min kognitiva förmåga. Jag kan helt enkelt inte tänka när sinnesintrycken flödar över.

När detta kaos uppstår i huvudet tar jag till flykt. Jag flyr in i min introverta bubbla, där jag kan koncentrera mig på en sak i taget. Min bubbla som skärmar av all onödig stimuli och låter mig uppleva flow. Där jag kan vara ett med mina tankar. Nej, där jag ÄR mina tankar. 

"Men en så'n som du kan man väl inte ha på en arbetsplats?", skulle man kunna tycka. Det bygger på ett missförstånd. Min introverta preferens innebär inte att jag är en ensamvarg som trivs bäst i min egen navel. Jag är lika social som andra, mer extroverta, individer. Skillnaden är hur jag föredrar att arbeta och hur jag föredrar att umgås.

I jobbet vill jag ha möjlighet att reflektera och analysera, innan jag agerar. Det gör att vissa jobb passar mig bättre än andra. Polisens ledningscentral är kanske inte min grej. Istället har jag haft förmånen att arbeta i roller där min introverta preferens har varit helt perfekt: chef, projektledare, kvalitetschef och organisationskonsult. 

Jag trivs i den lilla arbetsgruppen där vi hjälps åt och tar oss tid att lyssna på varandra. Mina styrkor hittar jag där jag slipper ha många bollar i luften, utan kan ha en boll i handen som jag förädlar och skickar vidare. Sedan plockar jag nästa boll ur korgen. Kvalitet före hastighet.

Mitt sociala liv består av nära relationer och befolkas av människor som lyssnar. Det är inte krogen som är min sociala spelplan, utan det där lilla fikabordet längst in i lokalen där jag kan umgås med några få personer åt gången. Där kan vi utbyta idéer och vända och vrida på mänsklighetens alla problem. Ett ömsesidigt givande och tagande.

Så visst fungerar jag utmärkt på en arbetsplats. Med åren har jag insett att den introverta bubblan har sin tid och att min närvaro i den yttre världen har sin. Det gäller bara att veta när man ska skifta.

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates