Logo HG

Jag kanske inte är så smart som jag tror

Gruppen diskuterade personlighetstyper och jag satt i ett hörn och lyssnade. Vi hade gått igenom teorin bakom Myers-Briggs Type Indicator och deltagarna jämförde nu sina profiler. Plötsligt kändes det som om temperaturen i rummet ökade, samtidigt som takhöjden minskade. Två personer började lufta sina känslor gentemot varandra och de var långt ifrån positiva.
 
Jag försökte analysera situationen och hitta ett sätt att återställa ordningen, samtidigt som jag ville hjälpa de två meningsmotståndarna. När debaclet hade pågått i några minuter och övriga deltagare började snegla mot dörren, avbröt jag diskussionen. Jag beskrev meningsskiljaktigheterna med Myers-Briggs Type Indicator som förklaringsmodell. Kombattanterna lugnade ner sig och vi bröt för fika.
 
I pausen kom en deltagare fram till mig och sa: ”Med all respekt för din kunskap, men nu drog du helt fel slutsatser.”. Det visade sig att jag hade drabbats av konfirmeringsbias.
 
Konfirmeringsbias innebär i korthet att jag sökte efter bekräftelser på min förutfattade mening. Jag antog att jag kunde förklara skeendet i rummet med hjälp av mina kunskaper om personlighetstyper. Min hjärna låste i den riktningen och såg inte andra möjligheter. Det fanns en historik mellan de två personerna som förklarade mycket mer än en teori om personlighetstyper kunde göra.
 
Under resten av dagen sökte jag efter tecken på att min ursprungliga analys var korrekt. Jag ville verkligen förklara meningsskiljaktigheterna med hjälp av Myers-Briggs Type Indicator, men fick till sist erkänna för mig själv att jag hade fel. Jag fick en allvarlig släng av kognitiv dissonans. Det var en obehaglig känsla när jag fick ställa två verkligheter mot varandra.
 
I den ena verkligheten var jag betydligt smartare än genomsnittet och en mästerlig analytiker. I den världen fattade inte de två kombattanterna att deras inbördes problem kunde förklaras med skillnader i deras respektive personlighetstyper. 
 
I den andra verkligheten var jag inte så smart som jag trodde. Där misstolkade jag de observationer jag gjorde och gav felaktiga förklaringar. I värsta fall kanske jag ställde till det och förvärrade den uppblossade konflikten.
 
Självklart borde jag veta bättre än att tillskriva mig själv en närmast övermänsklig intelligens. Det är orimligt att tänka sig att jag skulle vara immun mot konfirmeringsbias och kognitiv dissonans. Men det ligger i konfirmeringsbiasens natur att den är svår att upptäcka hos sig själv. Viljan att undvika kognitiv dissonans gör inte saken bättre. Det är skönare för själen att definiera om verkligheten än att acceptera sina egna tillkortakommanden.
 
Under fikapausen dag två av konferensen tog jag ett kort snack med de två berörda. Jag gav dem rådet att inte grotta ner sig för mycket i personlighetstyper, utan istället ta ett rejält snack med varandra. Avslutningsvis föreslog jag att de skulle sluta lyssna på konsulter som tror sig vara skarpare än genomsnittet.
 
© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates