"Måste vi vara med på den här strategiskiten?"

Skriv ut

Chefen hade samlat avdelningen för att göra alla medarbetare delaktiga i strategiarbetet. I vanlig ordning serverades det fika och efter workshopen skulle det bli gemensam lunch. Min roll var att hålla ångan uppe under workshopen, men först skulle chefen presentera företagets övergripande strategi. Ljuset dämpades och den stora väggskärmen lystes upp av företagets logotype och texten Strategi 2009-2014. Chefen gav en inspirerande presentation av företagets affärsidé, visioner och mål. Strategin för hur mål och vision skulle uppnås upptog ungefär hälften av presentationen. Chefen avslutade med att fråga om det fanns några frågor och jag gjorde mig beredd att ta över. Ingen av oss förväntade sig att det skulle komma några frågor, men det gjorde det och stämningen i lokalen blev obehagligt kylslagen.

Ungefär i mitten av salen satt en man i trettioårsåldern och räckte upp handen. Chefen uppmärksammade detta och gav honom ordet. "Jo", sade mannen, "jag undrar varför vi sitter här? Måste vi vara med på den här strategiskiten? Räcker det inte att du och ledningsgruppen sysslar med sånt?" Alla i salen kunde se hur chefens ansiktsfärg fick en rödare nyans och jag misstänker att de som satt längst fram kunde förnimma rök från chefens öron. "Det är väl viktigt att alla är delaktiga i företagets strategi så att vi tillsammans kan utveckla företaget?", försökte chefen. Det lät ganska bra, men när jag smakar på meningen några gånger så dryper den av corporate bullshit.

Den undrande mannen gav sig inte och det märktes på hans arbetskamrater att det inte var första gången han lade beslag på allt syre i rummet. "Men ärligt talat.", sa mannen. "Jag konstruerar kretskort och jag brinner för att konstruera kretskort. Det är bara det att jag skiter fullständigt i om vi expanderar i Östeuropa eller om vi ska bli ett miljömedvetet företag i teknikutvecklingens framkant." Chefen stirrade en stund på den uppstudsige medarbetaren och vände sig mot auditoriet och frågade om det fanns fler frågor. Tack och lov nappade ingen på inviten.

Workshopen gick hyfsat bra, men det fanns inte något större intresse av att diskutera övergripande strategiska frågor. Jag fick flera gånger gå in och avbryta diskussioner som handlade om dagliga och näraliggande tekniska spörsmål, Gänget brann för tekniken, men var inte intresserade av att prata om högre syften och samhällsvärden. Efteråt fick jag ett samtal med en bekymrad chef.

"Varför vill du att de ska vara engagerade i strategiarbetet?"

"Vad ska jag göra för att engagera de här människorna?", frågade chefen. Jag hade inget bra svar, för jag tyckte att chefen hade gjort allt rätt när hen bjöd in till diskussion och lät alla vara med. För att vinna lite tid och hinna tänka tog jag till världens äldsta konsultknep. Jag ställde en motfråga: "Varför vill du att de ska vara engagerade i strategiarbetet?". Chefens svar kom snabbt. "Jag vill inte ha folk som staplar sten. Jag vill ha folk som bygger en katedral."

Den historia som chefen anspelade på brukar berättas ungefär så här. En vandrare promenerade längs en väg och fick se en man som staplade sten. Vandraren stannade upp och frågade mannan vad han höll på med. "Jag staplar sten", svarade mannen. Vandraren fortsatte längs vägen och fick se ytterligare en man som staplade sten. "Vad håller du på med?", frågade vandraren. "Jag bygger en mur", svarade mannen utan att göra uppehåll i arbetet. Vandraren fortsatte ytterligare ett stycke och stötte på en tredje man som staplade sten. "Vad håller du på med", frågade vandraren igen och mannen stannade upp. Hans ansikte lyste upp när han svarade "Jag bygger en katedral".

Skrönan om vandraren och stenläggarna har ett slags inbyggd sensmoral, som innebär att det är den tredje arbetaren som är lyckligast och bäst. Jag ifrågasätter starkt att det är så. Tron på att vi mår bäst när arbetet har ett högre syfte är ganska utbredd och jag brukar själv utmana mina kunder att försöka hitta ett högre syfte. Det är skillnad på att sälja medicin över disk och att göra människor friskare, men det är inte säkert att det gör medarbetarna lyckligare att ha den inställningen. Kanske är den bäste stenläggaren den första mannen som vandraren stötte på. Han älskar kanske varje sten och känner stolthet i att göra en perfekt inpassning varje gång. Katedralbyggaren kanske slarvar för att statusen i att vara med i ett katedralbygge är viktigare för honom än själva stenläggandet.

Engagemanget måste vara kopplat till arbetsuppgifterna och till den dagliga verksamheten, inte till några luddiga högre syften eller till visioner.

När psykologer och beteendevetare pratar om KASAM, en känsla av sammanhang, måste man kanske fundera en stund på vilket sammanhang vi pratar om. Koncernchefen och mekanikern kanske inte behöver ha samma sammanhang. För den ene utgörs sammanhanget av aktieägarvärde, nyckeltal, affärsidéer och visioner. För den andre kanske sammanhanget är serviceverkstaden och maskinerna där. Båda behöver inte vara lika engagerade i koncernstrategin och i valet av svetsutrustning. Företaget kan fungera ändå.

Efter workshopen som jag berättade om ovan, tjuvlyssnade jag på en konversation mellan två av deltagarna. De hade varit mer eller mindre i koma under workshopen och det störde mig som ledde arbetet. Jag ville verkligen få dem engagerade, men det gick inte. Det jag hörde efter workshopen fick mig att ändra åsikt. De två var enormt engagerade i ett tekniskt problem som de försökte hitta en lösning på. Jag kunde riktigt känna hur de brann för sina jobb och för sina ansvarsområden. Riktiga drömanställda, men de gick inte igång på koncernens nyckeltal så de stämplades felaktigt som oengagerade.

Jag tror att många chefer skulle vinna på att fundera över vad de menar när de pratar om engagerade medarbetare. Engagemanget måste vara kopplat till arbetsuppgifterna och till den dagliga verksamheten, inte till några luddiga högre syften eller till visioner. Visst är det bra om de högre syftena också engagerar medarbetarna, men jag tror inte att det är nödvändigt.

 

(Jag har ändrat lite i händelserna som jag berättat om för att det inte ska gå att identifiera företaget och människorna.)

 

Tags: , , ,