Logo HG

Upplevelsegenerationen som vill rädda världen

Jag tror att alla generationer har fått ta skit från föregående generation. De äldre har kritiserat de yngre för osunt leverne, omoraliskt beteende och allt möjligt annat som den härskande generationen tyckt vara förkastligt. Jazzen var ett fördärv. De korta kjolarna och bikinin var ett tecken på lösaktigt beteende. Elvis Presleys svängande höfter var höjden av omoral. Datorspel skapade ungdomar utan empati. Listan kan förmodligen göras oändlig och varje enskild punkt är troligen synnerligen orättvis. För tillfället är alfagenerationens särskilda hatobjekt den lata generationen. Jag ska därför dra min lans till försvar för de missförstådda 20-30-åringarna.

Vi kan börja med att studera föräldrarna till den arbetskraft som idag är mellan 20 och 30 år gammal. Låt oss kalla dessa föräldrar för statusgenerationen. Det här är ett gäng som växte upp när ekonomin hade tagit fart efter andra världskriget. För första gången någonsin hade medelklassungdomar eget rum och egen TV. Deras föräldrar skapade ett skyddsnät för dem och peppade dem att göra karriär. De blev den karriärsökande statusgenerationen. Titlar, tjänstebilar och villa blev statusmarkörer som styrde deras liv. Föga förvånande gick många in i väggen för att tillfredsställa ett aldrig sinande behov av prylar. Utan att veta det skapade de den klimatkris som nästa generation måste lösa.

Det är inte så konstigt att dagens 20-30-åringar revolterar. Dels är de uppväxta med datorspelens snabba kickar. De är vana vid att ett misslyckande löses genom att man reloadar och startar om. Med jämna mellanrum har de levlat upp sina karaktärer och de förväntar sig att detsamma ska gälla på jobbet. Ovanpå detta har de sett sina föräldrar arbeta sig sjuka för att kunna shoppa meningslösa statusprylar. Nu måste de dessutom reda ut den röra som tidigare generationer ställt till med.

De tycks inte fatta att arbete innebär att slita och lida och klaga och kvida

Det är många som klagar på den dåliga arbetsmoral som dessa lata, unga människor har. De tycks inte fatta att arbete innebär att slita och lida och klaga och kvida. Istället verkar de tro att arbete ska vara en tillfredsställande sysselsättning. Om jobbet inte är kul, utvecklande, intressant och autonomt så tröttnar de. Jag kallar dessa 20-30-åringar för upplevelsegenerationen, för de verkar drivas av upplevelser snarare än av status. Inte konstigt att många chefer i 50-årsåldern har svårt att leda dessa lata rebeller utan arbetsmoral.

Men det är inte upplevelsegenerationens märkliga aversion mot ett vanligt hederligt arbete som är det värsta. De kräver förutom upplevelser att arbetet ska ha ett syfte. Meningslösa aktiviteter utan ett högre mål verkar utlösa någon form av allergisk chock hos dessa bortskämda individer. De har också mage att ifrågasätta sina sönderstressade föräldrars köttkonsumtion och fossilbränsledrivna transportmedel. Hela denna generation verkar ha som mål att rädda världen. Mycket märkligt.

När jag ändå håller på att beskriva den märkliga upplevelsegenerationen som vill rädda världen måste jag ta upp genusfrågan. Aldrig för har samhällets patriarkala strukturer varit så hårt ifrågasatta som idag. Jag som är en vit, svensk man i 50-årsåldern betraktas som en kvarleva från en annan tid. Helt plötsligt måste jag dela makten med det andra könet. Inte konstigt att jag och mina generationsbröder skruvar på oss av obehag. Den 50-årige mannen borde vara skapelsen krona och nu håller han på att reduceras till en föredetting med mossiga värderingar. Inte så konstigt att upplevelsegenerationen som vill rädda världen skrämmer oss.

Låt oss byta perspektiv

Men låt oss göra ett litet byte av perspektiv och studera den senaste generationen på arbetsmarknaden med andra ögon. Är det rimligt att kräva att ett jobb ska vara intressant, utvecklande, inspirerande och autonomt? Ja, det är det nog. Är det också rimligt att försöka automatisera tunga, skitiga och slitsamma arbetsmoment? Ja, det är faktiskt ingen dum idé. Finns det något förnuftigt i att leva sitt liv så att belastningen på icke förnybara resurser minskar? Det är svårt att argumentera emot det. Ska män och kvinnor och de som inte vill identifiera sig med ett speciellt kön alla ha samma förutsättningar på arbetsmarknaden? Borde vara en självklarhet. Kanske är upplevelsegenerationen som vill rädda världen inte helt fel på det. Den nuvarande alfagenerationen av statusjagande män kanske skulle träda tillbaka och låta dessa unga idealister ta över.

Jag tycker att det finns starka indicier för att naturens ordning har blivit rubbad. Den generation av välutbildade unga människor som nu träder in i arbetslivet verkar faktiskt vara klokare än alfahannarna från statusgenerationen. Vi kan vara säkra på att de en dag kommer att ta över, men vi kanske skulle göra övertagandet fredligt istället för att hålla emot. Statusgenerationen har gjort tillräckligt med skada och det är nu som vi ska visa att vi är äldre och klokare. Vi kan göra det genom att tänka om och låta oss inspireras av upplevelsegenerationen som kommer att rädda världen.

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates