"Det här med att bygga ledare är bara nys", sa hen. "Antingen föds man till ledare och då blir man en naturlig ledare. Eller så har man det inte i sig och då blir man ingen ledare."

"Så du menar att man inte man lära sig ledarskap, på samma sätt som andra specialistkompetenser?", frågade jag.

"Nej, det kan man inte. Jag har alltid varit den informelle ledaren och tagit täten. Jag pushar folk framåt."

"I din riktning, antar jag."

"Du provocerar mig och slår in öppna dörrar." Jag fick orden i ansiktet i samma sekund som jag klev in i rummet. "Du som är ledarstilsexpert borde verkligen vara bättre på att hantera mig."

Det sved en aning att få denna svidande kritik serverad så tidigt på morgonen. Jag hade levererat en rak analys, som visserligen innehöll en hel del kritik, men jag tyckte nog att den var objektiv och balanserad. Det tyckte inte mottagaren. Istället hade hen hamnat i feedbacktrappans absoluta botten. Jag hade väckt ett starkt behov av att förinta budbäraren.

Jag hade en lärare i gymnasiet som ville döpa om mig till Thomas, efter bibelns Thomas tvivlaren. Alla mina klasskamrater frågade nämligen "hur", medan jag frågade "varför".

"Varför" har präglat hela mitt liv. I varje inlärningssituation har jag sökt svaret på just den frågan. "Varför" ska man göra så här? "Varför" fungerar det på detta viset? Nästan som en sjuk parodi på rumpnissarna i Ronja Rövardotter (de som gick runt och frågade "vaffö då då" och "vaffö gör hon på dette viset"). Lärare som inte har kunnat förklara varför, har jag snabbt flyttat till det fack i hjärnan som är reserverat för dumskallar.

#metoo satte en sten i rullning. Nej, det är för svag beskrivning. #metoo startade en lavin som fortfarande rullar. Samhällets syn på mansrollen, jargonger, kränkningar och allmänt skitstövelbeteende är förändrat. För alltid hoppas jag. Ändå fortsätter gamla vanor och har man bara tillräckligt hög status kan man bete sig hur som helst.

Det senaste drevet mot en känd skådespelare handlade visserligen om beteenden som skedde för länge sedan (alltså för några år sedan). Men det visades ingen ånger eller erkännande av skuld (om jag tolkar nyhetsrapporteringen rätt). Med #metoo har vi satt sökarljuset på oönskade beteenden, men jag tror inte att vi på allvar har förändrat några värderingar.

Det är inte farligt att ha olika åsikter! Olika åsikter är inget annat än olika syn på hur framtiden ska se ut och hur vi ska ta oss dit.

Om jag har en åsikt och du har en annan, är det stor risk att vår dialog byts ut mot två monologer. Vi försöker överbevisa varandra, istället för att ta in den andres idéer.

Jag hjälper chefer, företag och organisationer att utveckla ett humant ledarskap. Allt bygger på min orubbliga tro på att bra ledare leder medarbetarna som de vill bli ledda.