Logo HG

Det känns som att stå vid ett stup och blicka ner. Ska jag stanna i det trygga eller följa passionen och hoppa?

När livet och jobbet rullar på, blir det inte så många stunder över till reflektion. Allt flyter på i det invanda och trygga, men kanske inte så upphetsande, mönster. Precis som tidigare år upptäckte jag en dag i juni 2017 att sommaren plötsligt närmade sig. Kunderna blev svårare och svårare att få kontakt med och till sist infann sig konsultdöden. Det tillstånd när ingen vill ägna sig åt utveckling. De flesta kallar denna tid för semester.

I början av semestern brukar slumrande tankar vakna till liv och upp poppar frågan "vad ska jag göra med resten av mitt yrkesliv?". Vissa år skjuter jag frågan ifrån mig och startar ett sommarprojekt med skruvdragare och såg. I år gjorde jag inte det, utan lät den få fritt utlopp. Jag sökte inåt och lät känslan gripa tag i mig. Svaret kom inte som någon överraskning. Det skulle varit märkligt om det gjort det, så väl känner jag mig själv. Men jag blev ändå förvånad över styrkan i känslan när svaret kom. Jag hade tappat passionen i jobbet.

Jag hade tappat passionen i jobbet

Nu vet jag att det är få förunnat att känna sann passion för jobbet. Många går till jobbet och står ut med det för att klara sin försörjning. Det är fullt tillräckligt och jag skulle kunna göra samma sak, men inte som konsult och egenföretagare. Jag kan inte leverera på topp utan passion. Så frågan låg där som ett moln över mig: vad gör jag nu?

Djupt inne i mig ligger en passion för ledarskap i allmänhet och ledarstilar i synnerhet. Det visste jag, men jag fann också något jag tror att andra har sett men som inte varit lika tydligt för mig. Jag brinner för att utforska ämnet genom att skriva om det, prata om det och undervisa i det. Den här passionen hade inte fått tillräckligt med näring och det var dags att ändra på det.

Mitt i sommaren gjorde jag ett vägval som märkligt nog skapade både ångest och energi. Jag ska lämna tryggheten och gemenskapen i Albatross 88 Organisationskonsulter. Ett 10-årigt delägarskap och partnerskap måste avslutas för att jag på allvar ska kunna fokusera på att återfå passionen. Den väg jag tänker mig passar inte in i en konsultgrupp där vi alla måste ta hänsyn till varandra. Jag behöver gå min egen väg.

En ny bana

Så svaret på vad jag ska göra med resten av mitt yrkesliv är att jag ska hjälpa dig att hitta och utveckla din naturliga ledarstil. Jag ska göra det genom ge dig något att läsa, berätta något för dig och undervisa dig på ett sätt som fungerar för dig. Det får en del konsekvenser att smala av konsultarbetet. Kanske ska jag tacka nej till uppdrag som handlar om grupputveckling och istället kan jag lära ut hur man gör. Borde vara bättre för både chefen och gruppen.

Kanske ska jag tacka nej till uppdrag som handlar om affärs- och strategiutveckling. Istället kan jag lära ut hur man leder och skapar delaktighet i företagets utveckling. Borde vara bättre för både chefen och företaget. Att tacka nej till uppdrag känns inte bra, men å andra sidan känns det bra att följa passionens röst.

Ge medarbetaren en budget

Vad drar jag då för slutsatser av den resa jag har påbörjat? För det första tänker jag att alla företag borde bli bättre på att hjälpa sina anställda att hålla passionen vid liv. Det kanske innebär att de individuella utvecklingsplanerna ska vara öppna för att hjälpa medarbetare att avsluta sin anställning och söka ett nytt jobb.

För det andra tänker jag att passionen har så många olika skepnader att chefen inte kan ta ansvar för den fullt ut. Vi kanske skulle överlämna ansvaret för medarbetarnas utveckling till medarbetarna. Varför ska kompetensutvecklingsplanen fastställas i en diskussion med chefen en gång per år? Vad händer om vi ger medarbetaren en budget för sin egen utveckling? Kanske skulle vi få fler passionerade anställda.

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates