Logo HG

Låt mig bli din mentor

Många  unga, ambitiösa människor blir chefer innan de har funnit sig själva. De kastas in i en roll som inte bara kräver kunskap om gruppens arbetsuppgifter, utan också ett stort mått av livsvisdom och människokännedom. Det är inte alltid närmaste chef kan ge det stöd som behövs och ett par dagars ledarskapsutbildning räcker inte. Pressen på dessa unga chefer kan bli orimligt hög.

De senaste åren har vi både i samhället och på arbetsplatser tappat bort den naturliga kunskapsöverföring som kallas mentorskap. I det gamla bondesamhället förlitade sig den yngre generationen på den äldre generationens upparbetade kunskap. Så är det inte längre. Vi tror att ungdom är lika med drivkraft och motivation, medan ålderdom är lika med tröghet och likgiltighet. Det är fel, mycket fel!

Kanske är det inte så konstigt att vi tillskriver den yngre generationen vitalitet och energi. Det stämmer ju. Den generation civilingenjörer som kommer ut från Lunds Tekniska Högskola idag verkar alla vilja rädda världen. Jag vet, för jag har förmånen att vara mentor och ledarskapsutbildare för några av dessa unga idealister.

Kanske är det inte heller så konstigt att dessa unga energiknippen får en övertro på sin egen förmåga i förhållande till den äldre generationen. De är ju överlägset skickliga i att använda modern teknologi. Även i privatlivet ser vi prov på detta, när barnbarnen får installera den nya TV:n, för att det har blivit för komplicerat.

Energi och livserfarenhet är två skilda saker

Men låt oss inte förväxla energi och teknisk kunskap med livserfarenhet. En trettioårig chef har bara trettio års livserfarenhet, hur vi än räknar. Detsamma gäller för övrigt de politiker som har full koll på att motståndarsidan har fel, oavsett vad de säger. Men en trettioårig chef + en sextioårig mentor har tillsammans nittio års livserfarenhet och då börjar det kanske likna något.

Mot bakgrund av detta undrar jag varför inte alla unga chefer får en mentor? Nu pratar jag inte om strukturerade mentorskapsprogram där adepterna förväntas sätta mål med mentorskapet. Det är snarare en förtäckt utbildning eller en form av coachning. Nej, jag menar en riktig mentor. En äldre och erfarnare person som kan finnas där som ett stöd och ett bollplank när det behövs. En oberoende person som ger adepten tillgång till sin hjärna, utan någon motprestation från adepten. Visst, arbetsgivaren får betala en slant, men det torde vara kaffepengar i förhållande till nyttan.

Nu kan vi inte enbart räkna erfarenhet i ålder. En mentor kan ju vara yngre än adepten om den yngre har lång erfarenhet av ett område som den äldre är ny på. Men generellt och i synnerhet när det gäller mentorer till unga chefer, förordar jag ett visst åldersspann åt "rätt" håll. Mentorn bör ha hunnit få några gråa hår, gått på några smällar och själv kommit förbi den punkt i livet när allt handlar om karriär och att bevisa något för andra. Kort sagt hunnit nå ett mer reflekterande stadium i livet. Adepten ska vara den drivande.

Den närmsta chefens attityd är avgörande

Svaret på varför alla unga chefer inte får en mentor, kan ligga hos attityden hos en del högre chefer. Jag träffar nämligen ibland på chefer som möter mig med attityden "du kan inte lära mig något". Det brukar följas av en resumé av deras CV och en lång beskrivning av allt de har lyckats med. Eftersom jag är en fridsam man låter jag dem hålla på, men jag skulle vilja påstå att jag kan lära dem en hel del om ledarskap och om ödmjukhet inför ledarskapet. Tyvärr tillåter inte deras ego det och det är klart att den attityden återspeglas längre ner i organisationen. En nybakad chef som ber om en mentor betraktas som svag. Dessutom är det en onödig kostnad.

Så när jag säger "låt mig bli din mentor", menar jag det verkligen. Du ska få tillgång till min hjärna, mina erfarenheter, min kunskap och min analytiska förmåga. Jag kommer inte att försöka överglänsa dig eller klappa dig på huvudet. När du lyckas ska jag se det som din förtjänst och om du misslyckas ska jag ta en djup funderare på vad jag kunde gjort annorlunda. När din chef kommer och vill prata om dig, ska jag lyssna och vara tyst. Det du och jag pratar om stannar mellan oss. Det kan vara ensamt att vara chef, men för den sakens skull behöver du inte vara ensam.

 

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates