Logo HG

På korståg för humanare ledarskap

Jag är ateist och det känns som om jag är ute på ett korståg. Det ligger en motsägelse i den beskrivningen, för det vi känner som korståg hade religiösa förtecken. En grupp människor med "rätt" tro som gav sig ut i krig för att omvända människor med "fel" tro. Vad jag förstår råder det delade meningar om vad vi idag kan kalla korståg, men det råder ingen tvivel om att övertygelse stod mot övertygelse så huvuden måste rulla.

beard 2345810 250Min övertygelse är att vi står inför ett paradigmskifte i svenskt ledarskap. Ett skifte som innebär att vi måste flytta fokus från chef till medarbetare. Det kommer en ny generation ut på arbetsmarknaden. En generation som fullständigt har tappat tron på formella auktoriteter och som tycker att chefens uppgift är att tjäna sina medarbetare. Det finns en och annan sextiotalistchef som får svåra rysningar bara av tanken på denna nya generation.

Vi kommer också att få se ett alltmer mångkulturellt samhälle. För den som vill fördjupa sig i vad detta kan innebära kan jag rekommendera en sökning på Geert Hofstede eller ett besök på min blogg. Där finns en artikel som heter Skifta perspektiv och se världen som andra ser den. Det är många arbetsplatser som är kulturella smältdeglar och där synen på manligt/kvinnligt och på maktdistans varierar stort mellan olika medarbetare. Chefer och arbetsledare på sådana arbetsplatser kan inte utgå från att ledarskap är något statiskt och att det går att behandla alla lika. Nej, istället måste man behandla alla olika. Istället för situationsanpassat ledarskap behöver vi individanpassat ledarskap.

office 463284 250Världen blir mindre och mindre och konkurrensen hårdare och hårdare. Vi har länge trott att vi var överlägsna när det gällde att vara tänkande individer. Det var inte så länge sedan vi trodde att intellektuella arbeten aldrig skulle kunna skeppas utomlands. Visst kunde vi kanske flytta tillverkningen till ett låglöneland, men tankearbetet skulle för alltid vara förbehållet Sverige och svenskarna. Idag är det inte längre så. Indien ligger bara några millisekunder bort med dagens kommunikationsmedel och så småningom kanske ännu närmre. IT-företag och byggkonsulter betraktar numera indierna som kolleger. Billiga kolleger som gör att anbuden kan göras billigare och lönsammare. Ska vi behålla vårt värde räcker det inte längre att vara smarta, vi måste vara smartast.

I den framtid som redan är här kan vi inte fortsätta att styra människor som om de vore kroppar utan egen vilja. Vi kan inte längre se människor som humanresurser och planera deras arbeten med Excelark. Istället måste vi gå från att styra vad händer gör, till att frigöra vad hjärnor kan åstadkomma. Jag kallar det för ett humant ledarskap.

Men min övertygelse står mot andras motsatta övertygelse, därav liknelsen med ett korståg. Huvuden ska inte rulla bokstavligen, men väl bildligen. Jag tror nämligen inte att alla chefer som idag sitter säkert på sina stolar, kommer att sitta kvar om några år. De som sitter kvar är de som inser att det krävs ett förändrat sätt att se på ledarskap, om vi ska ta svenska företag och offentliga inrättningar in i framtiden. Några av dessa chefer hade gärna sett mitt huvud rulla. Bokstavligen, för obekväma budskap upprör.

"Hur vill du att jag ska leda dig, för att du ska kunna göra ett bra jobb?"

I det humana ledarskap som jag tror är nödvändigt, ställer chefen följande fråga till sina medarbetare en och en: "hur vill du att jag ska leda dig, för att du ska kunna göra ett bra jobb?". Många, väldigt många, är övertygade om att jag är fullständigt ute och cyklar nu, så jag ska försöka bemöta några av mothuggen:

  1. "Tror du verkligen att humant ledarskap skulle fungera i en militär organisation?"
    Ja, i en högteknologisk krigsorganisation där varje enskild soldat måste kunna fatta egna, välgrundade beslut. Det handlar inte om en cykelskyttebataljon från början av 1990-talet (för er som minns den tiden).

  2. "Men chefen måste väl bestämma och sätta mål?"
    Visst måste chefen kunna fatta beslut, men jag tror nog att medarbetarna blir mer benägna att uppfylla mål som de själva har satt och som betyder något för dem.

  3. "Folk i allmänhet vet inte hur de vill bli ledda."
    Det är möjligt, men de vet definitivt hur en chef inte ska vara. Vänd på den informationen och basera en ny och human ledarstil på det.

  4. "Alla vill inte ta ansvar."
    Jag tycker att alla som dyker upp på morgonen på tråkiga och slitsamma jobb tar ett enormt ansvar för sin familjs försörjning. Behandla dem som vuxna människor och låt dem ta ansvar även i jobbet, så kommer du att se att de växer.

  5. "Man måste ha tydliga mål och ramar för att lyckas."
    Ja, om man ska nå ett mål så måste man ju ha ett mål. Självklart. Men arbetsgivarens mål och medarbetarens mål skiljer sig nog åt. De måste mötas och då måste chefen förstå vilka drivkrafter medarbetaren har. Ramar? Kanske, men inte i form av dagens alltför hårda begränsningar och snäva rollbeskrivningar.

Så visst känns det som ett korståg när min övertygelse om ett humanare ledarskap möter den motsatta övertygelsen att människor ska ledas med piska och rakt ackord. Är det verkligen så kontroversiellt att hävda att ledare ska leda människor som de vill bli ledda, inte som ledaren själv vill bli ledd? Allt annat är tvång.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates