Logo HG

Den late ledarens paradox

Jag klev på planet mellan Sturup och Bromma en tidig gråkall morgon. Ville bara sitta ifred och sluta ögonen under den en timme långa flygningen. Då hörde jag en glad stämma säga ”Hallå där Jonasson! Här sitter du.”

”Helvete!”, tänkte jag, men sa ”Slå dig ner.”. Det var en kompis från förr, som nu blivit framgångsrik entreprenör, guru och företagsledare.

Vi ägnade en kvart åt lite självförhärligande skryt, innan han bekände. ”Jag ska gå ner till 60-timmars arbetsvecka.” Bekände är kanske inte rätt ord. Snarare deklarerade han det med stolthet. För honom var det en prestation och jag tänkte bara ”är det priset för framgång att arbeta mer än 60 timmar per vecka?”.

I stort sett alla egenföretagare jag träffar hävdar att de jobbar mellan 60 och 80 timmar per vecka. Nja, inte enmanskonsulterna, de verkar lite mer sansade. Jag kan förstå att man som entreprenör blir ett med sin skapelse och att jobbet blir en livsstil. Men jag kan inte förstå att så många anställda chefer verkar känna likadant.

Är det rimligt att bygga upp en företagskultur där chefen förväntas vara tillgänglig 24/7, 365 dagar om året? Antalet verksamheter som har det behovet torde vara väldigt få och de får väl anställa fler chefer och jobba i skift. Det verkar vara högsta status att alltid vara nåbar. Jag tycker att det snarare tyder på en oförmåga att våga delegera.

Förutom att jobba-dygnet-runt-kulturer sliter på människor och skickar in en del av dem i väggen, finns det ett annat problem: hur ska vi kunna rekrytera nästa generations chefer?

Jag hör unga, kompetent ledarämnen säga att de inte vill bli chefer för att de inte vill vara tillgängliga dygnet runt. I mina öron låter det som ett sunt förhållningssätt, men det är inte bra för samhället i det långa loppet att de väljer bort chefsjobben. Det är just dessa människor som borde bli chefer. Människor som förstår värdet av livsbalans.

För när chefen omfamnar begreppet livsbalans, kanske ledarskapet får en knuff i human riktning. Då skickas inga mail klockan 22:32 som plingar till i medarbetarnas telefoner. Då rensas de icke värdeskapande arbetsuppgifterna bort och de väsentliga prioriteras. Då minskar sjuknärvaron och lönsamheten ökar.

"Kan du bevisa att chefer som jobbar mindre, åstadkommer mer?", skulle säkert min gamle kompis frågat om jag påstått det den där morgonen mellan Sturup och Bromma.

Alla hurtfriska typer som lägger upp videos där de kör sitt dagliga träningspass klockan fem på morgonen tycker nog att jag är fullständigt urblåst. Jag kan höra dem säga "Att lata chefer skulle kunna lyckas är en orimlighet.".

Faktum är att de allra flesta jag pratar med tvivlar på min tes att chefer som gör mindre åstadkommer mer. Men jag vidhåller att många, många chefer ägnar för mycket tid åt icke värdeskapande aktiviteter och för lite tid åt ledarskap. Konsekvensen blir att de också ägnar för lite tid åt att ladda sina egna batterier och urladdade batterier startar inga motorer.

Så visst kan jag hålla med om att den late ledarens paradox, som säger att chefer som gör mindre åstadkommer mer, verkar märklig. Det jag tycker är märkligt att fler chefer inte upptäckt det.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates