Logo HG

"Du som är expert borde vara bättre på att hantera mig!"

"Du provocerar mig och slår in öppna dörrar." Jag fick orden i ansiktet i samma sekund som jag klev in i rummet. "Du som är ledarstilsexpert borde verkligen vara bättre på att hantera mig."

Det sved en aning att få denna svidande kritik serverad så tidigt på morgonen. Jag hade levererat en rak analys, som visserligen innehöll en hel del kritik, men jag tyckte nog att den var objektiv och balanserad. Det tyckte inte mottagaren. Istället hade hen hamnat i feedbacktrappans absoluta botten. Jag hade väckt ett starkt behov av att förinta budbäraren.

Nu var detta inte första gången som min rättframma kommunikationsstil ställt till det. Med jämna mellanrum levererar jag analyser som inte tas emot så väl. För många år sedan kommenterade en konsultkollega mitt uttalande under ett möte med "så hade jag aldrig vågat säga till en kund". Jag tyckte att konsultkollegan var en mes och att kunden var ovanligt korkad (fast det berättade jag inte). Det slutade med att konsultkollegan blev kvar i uppdraget och att mina tjänster inte längre behövdes.

Frågan är om jag ska ändra mitt förhållningssätt eller fortsätta att köra på som jag brukar? Å ena sidan orkar jag nog inte väga varje ord på guldvåg, för att jag är rädd att såra någons känslor. Å andra sidan är det inte bra för min konsultverksamhet när kunderna vill förinta mig. Ett svårt dilemma.

Jag har fått några uppdrag för att uppdragsgivaren har velat att jag skulle leverera min brutala analys till ledningsgruppen. Det brukar gå bra, även om jag får fila mycket på formuleringarna innan jag luftar dem. Med åren har jag lärt mig att linda in analyser i bomull. Jag gillar det inte, men om alternativet är att bli förintad föredrar jag inlindning.

Skarpa formuleringar putsas av med "jag har sett att en del företag...och det verkar som om ni...kan det stämma eller tänker jag fel". "Finns det en möjlighet att du ibland omedvetet skickar signalen att..." Möjligheterna är oändliga.

Jag tror nog att jag sällan provocerar för att trycka till någon. Det händer, men mycket sällan. Istället provocerar jag för att starta en tankeprocess hos mottagaren. Metoden är effektiv, för den bryter igenom barriärer och skapar ofta insikter. Rätt balanserad kommer en prydlig provokation att påverka mer än bomullsinlindad feedback. Ja just det. Rätt balanserad!

Provokation är ett tveeggat svärd som har en tendens att skära både den som svingar det och målet. Rätt hanterat träffar svärdet med bredsidan, svider till och skapar insikt. Fel hanterat skär det relationen i småbitar.

Jag jobbar ständigt med att förfina min svärdsteknik. Med åren har eggen blivit fruktansvärt vass, men jag har också blivit bättre på att träffa med bredsidan. Mina adepter och kunder ska inte blöda, men de betalar mig för att ge dem ett och annat blåmärke så det ska de få. Jag kallar det för övrigt inte för blåmärke, utan för insiktskvitto.

Det var allt för den här gången. Nu ska jag gå och pyssla om några skärsår.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates