#metoo satte en sten i rullning. Nej, det är för svag beskrivning. #metoo startade en lavin som fortfarande rullar. Samhällets syn på mansrollen, jargonger, kränkningar och allmänt skitstövelbeteende är förändrat. För alltid hoppas jag. Ändå fortsätter gamla vanor och har man bara tillräckligt hög status kan man bete sig hur som helst.

Det senaste drevet mot en känd skådespelare handlade visserligen om beteenden som skedde för länge sedan (alltså för några år sedan). Men det visades ingen ånger eller erkännande av skuld (om jag tolkar nyhetsrapporteringen rätt). Med #metoo har vi satt sökarljuset på oönskade beteenden, men jag tror inte att vi på allvar har förändrat några värderingar.

Skammen när män ertappas med att utöva härskartekniker och ägna sig åt sexuella kränkningar, verkar vara skammen av att bli ertappad. Inte skammen som följer av beteendet. När en kvinnlig skådespelare på en rikskänd teater får en följeslagare för att våga gå hem, tycker vi att det är bedrövligt. Istället borde vi tycka att det är bedrövligt att den ofredande kollegan inte får en övervakare.

Jag har träffat företag som säger sig arbeta aktivt mot alla typer av kränkningar och mobbing. De har nolltolerans och utbildar sina anställda i vad företaget förväntar sig. Jag har inte träffat ett enda företag som inkluderar skitstövelbeteende i sin avvikelsehantering.

Tänk om veckans kvalitetsrapport hade sett ut så här:

  1. Avvikelse: 3 fall av felaktig leverans.

    Konsekvens: Kundklagomål och kreditering.

    Rotorsaksanalys: Personal följde inte våra rutiner.

    Åtgärder: Inför en extra kontroll vid lagerläggning. Uppdatera rutinen.

  2. Avvikelse: 4 fall av överskridna toleransnivåer vid formsprutning.

    Konsekvens: Kostsamma kassationer.

    Rotorsaksanalys: Trasigt sprutmunstycke.

    Åtgärd: Byt munstycke (åtgärdat)

  3. Avvikelse: 1 fall av kränkande beteende mot kvinnlig kollega.

    Konsekvens: Psykiskt lidande. Yngre medarbetare tar efter beteendet.

    Rotorsaksanalys: Tydligt sunkiga värderingar hemifrån.

    Åtgärder: Medelhårt grupptryck från de närmsta medarbetarna. Ursäkt till den kvinnliga kollegan.

Först när vi börjar betrakta skitstövelbeteenden som avvikelser, kan vi förändra människors värderingar. Det handlar i grunden om ett kriminellt beteende och det skulle vi ju aldrig acceptera eller blunda för i något annat sammanhang. "Jovisst stal han verktyg på arbetsplatsen, men han är ju en känd expert så vi blundar för det." Knappast tänkbart, eller hur?

Jag vill gärna förtydliga att det inte hjälper att skriva ytterligare en policy och sätta i pärmen. Det krävs ett aktiv ledarskap av modiga chefer och arbetsledare. Ett ledarskap där alla avvikelser hanteras och där ingen, oavsett tjänsteställning eller status får agera olämpligt och gränsöverskridande. Till detta ett medledarskap där alla medarbetare tar sitt ansvar och reagerar på kränkningar, ofredanden och andra kriminella handlingar.

Vi människor anpassar oss naturligt efter gruppen. Det är en förutsättning för överlevnad som evolutionen har kodat in i homo sapiens gener. De beteenden som gruppen inte accepterar kommer att släckas ut. Låt oss utöva ett modigt och humant ledarskap, så att gruppen vågar utöva ett modigt och humant grupptryck på alla skitstövlar. Då kommer vi ganska snabbt att få ett mjukare samhälle och betydligt bättre harmoni på arbetsplatserna.