Skriv ut

Evidensbaserat ledarskap är en vacker tanke. Tänk att kunna bevisa att en viss ledarstil alltid fungerar. Eller att en viss form av grupputveckling alltid ger X% förbättring av något. Tyvärr tror jag att det är en ouppnåelig utopi och jag ska förklara varför jag tror det.

Låt mig utgå från grupputveckling. En vanlig situation är att en chef upplever att gruppen inte fungerar som den ska. Det är en känsla som många gånger är svår att sätta ord på. Vad är det som inte fungerar? Hur visar det sig? Hur skulle chefen vilja att gruppen fungerade? Lyckas vi på något sätt fånga chefens känsla, återstår det att göra den mätbar.

Detta är första svårigheten: vad och hur mäter vi?

Sedan ska vi utforma ett program. Anta att vi bjuder in gruppen till en konferens lunch till lunch med övernattning. Som en del av programmet arbetar vi med personlighetstyper, t.ex. DISC eller MBTI. Då finns det ett antal saker som kan påverka deltagarna:

Andra svårigheten: hur ska vi kunna veta hur respektive komponent påverkar gruppen och deltagarna? Det går inte att se på varje enskild del isolerat.

Efter övningen återgår gruppen till arbetet och alla inrotade vanor gör att arbetet rullar på ungefär som vanligt. Efter en tid upprepar vi den mätning vi gjorde innan övningen. När mätresultatet ska tolkas och vi ska försöka avgöra vad under övningen som gav effekt, inställer sig nästa svårighet. Vi kan knappast isolera en enskild del av övningen, utan det är helheten som gav (eller inte gav) effekt. Vi kan inte ens veta att det är övningen som gav effekt. Det finns ingen kontrollgrupp som inte gjorde övningen att jämföra med. Det har säkerligen hänt saker mellan övningen och mättillfället som påverkar resultatet. En nyckelperson har sagt upp sig, gruppen har tagit en ny affär eller så har lönesamtalen genomförts.

Den tredje svårigheten är alltså att koppla en uppmätt effekt till en specifik aktivitet.

Eftersom vi inte har en kontrollgrupp att jämföra med, kan vi inte veta om eventuella förbättringar kan kopplas till övningen. Kanske skulle den ha skett ändå. Det skulle kunna vara så att samtidigt som chefen bokade konferenslokal och konsult, började hen prata om de problem hen upplevde. Gruppen kanske ökade sin medvetandegrad och påbörjade en förändring i önskad riktning. Redan i den första mätningen förstod gruppen vad chefen menade, så mätningen i sig var tillräcklig för att initiera förändring.

Fjärde svårigheten: att tolka data utan kontrollgrupp att jämföra med.

När vi försöker konstruera studier av grupputveckling, står vi inför ett mycket komplext problem. Så komplext att det är svårt att se hur vi skulle kunna hitta evidens för olika metoder. Det förhåller sig precis på samma sätt när det gäller ledarskap. Det är mycket svårt att bevisa att ett visst ledarbeteende skulle vara bättre än ett annat. Situation, människor, värderingar, kompetens, historik, erfarenhet och mycket annat spelar in.

Femte svårigheten: komplexiteten.

Evidensförespråkarna har ibland synen att en metod måste vara vetenskapligt bevisad för att få användas. Vi som arbetar med ledarskapsutveckling och grupputveckling blir då genast stämplade som oseriösa. Det är nämligen få metoder i organisationskonsultens verktygslåda som skulle klara ett sådant krav. Jag påstår att få av oss klarar av att tolka de vetenskapliga artiklar som skrivs inom områdena ledarskap och grupputveckling. Dels är varje enskild studie väldigt avgränsad och det krävs en mängd studier för att få ett helhetsgrepp. Dels saknar många av oss tillräckligt med kunskaper i statistik för att kunna tränga in i frågan om en metod kan sägas ha statistiskt säkerställd effekt.

Sjätte svårigheten: förstå vad evidens innebär i praktiken.

Som organisationskonsult verkar jag i gränssnittet mellan praktiskt hantverk och den mängd litteratur som skrivs om ledarskap och grupputveckling. Den litteraturen baseras i sin tur på forskningsresultat inom ganska snäva områden. Jag måste alltså läsa mycket och läsa tvärvetenskapligt för att skaffa mig en tillräckligt hanterbar verktygslåda för mina uppdrag. Listan över tänkbara forskningsfält att vaska av är lång:

Sjunde svårigheten: Ledarskap och grupputveckling är inget isolerat och väl avgränsat forskningsfält.

Det vi kan göra är att testa oss fram och förlita oss på det vi kallar beprövad erfarenhet. Bland alla tänkbara ledarstilar och grupputvecklingsaktiviteter finns det säkerligen några som passar en viss ledare och en viss grupp bättre. Tyvärr handlar det i mångt och mycket om att prova sig fram och vara beredd på att det ibland blir mindre lyckat. Men fullständigt evidensbaserat ledarskap eller helt evidensbaserad grupputveckling är nog bara en utopi.