Logo HG

Jag är en insiktsberoende idéknarkare utan ett högre syfte

"Du måste ha ett syfte och en vision", sa min kollega. Han hade lyssnat på Simon Sinek och "Start with why" och ville övertyga mig om att jag måste hitta ett högre syfte med mitt jobb. "Men jag har inget högre syfte med mitt jobb", sa jag. "Det enda jag vill är att kunna försörja mig på det som jag tycker är intressant och som ger mig energi." Min kollega tittade beklagande på mig och konstaterade att jag var en loser.

Det var lite jobbigt att vara en loser, så jag tänkte att jag kanske måste hitta ett högre syfte med det jag gör. Först försökte jag tänka jättestort. Jag har utbildat ett antal blivande civilingenjörer och arkitekter i ledarskapets grunder och de har nästan alla ett rädda-världen-perspektiv eller bygga-ett-fantastiskt-samhälle-perspektiv. Men jag tror inte att jag kan rädda världen eller göra Sverige till ett bättre land att bo i. Kan jag hjälpa en enskild chef att få en drägligare arbetsdag eller ett enskilt team att fungera lite bättre, är jag nöjd.

Min kollega ringde mitt i mina funderingar och frågade om jag hade hittat mitt "why". "Du kommer aldrig att få några kunder, om du inte kan visa på ett högre syfte med det du gör", påstod han. Det lät ju lite oroväckande, men samtidigt var det inte riktigt sant. Jag har försörjt mig som ledarstilsutvecklare och organisationskonsult i mer än 10 år och inte en enda gång har jag fått frågan om mitt högre syfte från en kund. Det var inte förrän min kollega började kalla mig loser som den tanken slog rot.

Min erfarenhet av kunder är att de är mer intresserade av vad jag kan göra för dem, än varför jag gör det jag gör. Men min kollegas ord hade fått fäste och jag kunde inte riktigt släppa tanken på mitt eventuella högre syfte. Det kändes lite småegoistiskt att min enda drivkraft var att göra det jag tyckte var intressant och utvecklande, samtidigt som jag hade kul. Jag funderade en stund på om jag var lat och bortskämd, men slog bort den tanken ganska snabbt.

Så funderade jag en stund på vilket värde jag skapar åt mina kunder. Bättre ledare, ledningsgrupper och team i all ära, men var det tillräckligt? Skulle jag kunna tillföra ännu mer, så att jag och mina kunder tillsammans kunde frälsa världen? Det var en tilltalande tanke. "Årets fredspris går till...". Nej, nu behövdes lite verklighetsförankring. 

Verkligheten sökte jag i två steg. Först tog jag en termos kaffe och min IPad med mig ner på stranden i närheten av där jag bor. Ända nere vid vattenlinjen ligger fortfarande några gamla bunkrar från Per Albinlinjen och där har jag en fristad för tankar. Där kan jag gå in i min introverta bubbla, känna vinden och doften från havet och låta tankarna komma. Nu skulle jag hitta mitt högre syfte.

Jag googlade på "högre syfte" och det visade sig att frågan sysselsatte mer än mig. Det finns tydligen företag som skänker en del av vinsten till välgörenhet. Svenska studenter vill göra världen till en bättre, mer omtänksam och hållbar plats. Listan var jättelång, men jag kunde inte riktigt ta åt mig alla dessa vackra ord. Tänk om det bara var en marknadsföringsfasad och att det enda högre syftet var det det alltid har varit i företagsvärlden, nämligen att tjäna pengar?

Jag tvivlar inte på att svenska studenter vill förbättra världen, men jag undrar om inte företagens högre syfte trots allt sätts på samma kostnadskonto som marknadsföringen. När jag satt där nedanför bunkern i solskenet med en kaffekopp i näven, kändes den tanken ganska trösterik. Jag tänkte att jag nog inte behövde ett högre syfte trots allt. Då hörde jag en röst från ovan som sa "Vad tänker du på?". Röster från ovan är alltid lite otäcka och övernaturliga. Den här gången var det bara min fru som hade hittat mig och hon tyckte tydligen att hon skulle kliva in i min introverta bubbla oombedd. Jag berättade vad jag kommit fram till och förväntade mig några uppmuntrande ord. Så blev det inte.

"Tycker du inte att du har blivit lite väl cynisk och grumpy nu?", frågade min fru. "Det märks att du snart ska fylla 60!". Jag brottades med en del otillåtna tankar och undrade hur hon skulle reagera om jag plötsligt slängde ut henne i vattnet. Jag blundade och såg den vackra scenen framför mig. "Nu ser du så där självbelåten ut igen, som om du sitter på sanningen och ingen annan har fattat något.", sa hon. "Jag fick en bara en idé sa jag. Låt mig utveckla den en stund, så ses vi hemma sedan.". Det var ju ingen lögn, bara en lätt förvanskad sanning. Min fru hoppade ner från bunkern och lämnade mig ifred. "Puss!", sa hon och det var ju trevligt.

Jag brottades med mitt högre syfte en timme till och gav sedan upp. Hur jag än vände och vred på frågan hittade jag inget. Visst skulle jag gärna rädda världen och hantera klimathotet och stoppa kriget i Syrien, men alla dessa höga syften är inte något som driver mig. Istället verkar jag drivas av nyfikenhet och en vilja att förstå. Varje ny insikt inom något område som intresserar mig känns som en halv orgasm. Varje gång jag diskuterar mina insikter med adepter och åhörare och det resulterar i nya insikter hos dem och hos mig, så mår jag bra. Jag är en insiktsberoende idéknarkare utan ett högre syfte. Det är bara att erkänna det.

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates