Bollplanket är en underskattad funktion

Skriv ut

"Får jag låna dig några minuter?", frågade min kollega. Jag satt djupt inne i min introverta bubbla och ville inte lämna den för att ge mig ut i den extraverta världen. Min kollega måste ha känt det, för hen sa att det tar bara några minuter. Minuterna blev till en halvtimme och halvtimmen blev en timme. Jag tror inte att jag sa tio ord under hela mötet, men min kollega tackade så mycket och påstod att jag hade varit till stor hjälp.

Jag brukar kalla det som hände under mötet för "bollplankseffekten". Min kollega beskrev sitt problem för mig så detaljerat hen kunde. Eftersom hen var experten och jag bara hade ytliga kunskaper i ämnet, var hen tvungen att på ett pedagogiskt sätt leda mig in i problemställningen. Under tiden klarnade tankarna och hen såg lösningen själv.

När jag träffar människor med olika roller på olika företag så lyfter många fram hur nödvändigt det är att ha tillgång till ett bollplank och hur jobbigt det kan vara att vara ett. "Jag behöver bara fem minuter" kan verka som ett oskyldigt påstående från en hjälpsökande kollega, men det finns ju också en ställtid varje gång man blir avbruten i arbetet. Fem minuters bollplankande kanske tar 30 minuter för bollplanket. När en djup koncentration avbryts tar det tid att komma tillbaka.

Timdebiterande företag, d.v.s. många konsultverksamheter, gör det extra svårt att vara bollplank. Vilket uppdrag ska jag sätta tiden på? Jag lämnar ju mitt eget uppdrag för en stund och går in i ett annat som jag kanske inte formellt kan sätta tid på. Det skapar en stress både hos den som söker ett bollplank och den som agerar bollplank. Kanske behöver vi omvärdera synen på bollplankande och se det som lika värdefullt som allt annat arbete. En aktivitet i alla projekt som kallas bollplankande borde vara en självklarhet. Totalt sett tjänar vi in tiden.

Tags: , , ,